Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. De medelålders. Av Örjan Lindberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Örjan Lindberger
miljöskildringar och färgrika porträtt, men
det psykologiska sammanhanget i den är
inte fullt evident.
4-
»Jo, det lönar sig alltid att försöka utreda
en skuld. Man får bättre överblick över
tingen då.»
Detta yttrande fälls av en av personerna i
Harald Beijers stora romantrilogi om Brita
under en av de många uppgörelsescener, som
där förekommer. Det innehåller det
vidlyftiga verkets grundtanke. Hur skuld uppstår,
hur den ackumuleras och hur den leder till
katastrof, det är vad Beijer ägnar sig åt att
utreda med starkt patos, skrupulös
noggrannhet, humorfritt allvar och omständlig apparat.
Torparflickan Brita lyckades en gång bli
ingift i grosshandlarfamiljen Burenberg. Det
skedde på bekostnad av vissa moraliska
uppoffringar, som finns antydda i trilogiens första
del. Den andra delen, Brita i äktenskapet,
visar hur Brita alltmer växer in i sin
ställning som fin fru och avklipper banden med
sitt enkla förflutna. Hon blir en
maktmänniska, angelägen om att bevara sin ställning
och öka sitt inflytande. I tredje delen, Brita
Burenberg, kommer katastrofen. Britas son
Gigi förälskar sig i en flicka med lägre social
ställning än grosshandlarfamiljens. Brita
avvisar alla jämförelser med sitt eget och sin
mans fall en gång i tiden; hon skiljer de båda
unga brutalt åt. Därigenom berövar hon
emellertid sin son fotfästet i livet. Han blir
en rucklare och förfalskare, som till slut
mördar sin mor.
Vilken överblick över tingen ger Beijers
utredning? Först och främst är det tydligen
hans mening, att det borgerliga samhällets
struktur innefattar ett privilegiesystem, som
måste belasta med skuld var och en som
utnyttjar privilegierna. Romansviten slutar
med en framtidsblick på detta systems
avskaffande. Vidare anser Beijer, att det
företrädesvis är kvinnorna, som är bekajade med
social ambition. Kvinnorna är genomgående
de starka och hänsynslösa, männen är av
lösare virke, och de blir brottsliga genom
delaktighet i kvinnornas skuld.
Dessa tankar finns även i Beijers tidigare
produktion. Det nva är att han tillämpat
dem på en så konkret lokaliserad och utförligt
skildrad miljö. Tyvärr har han inte lyckats
särskilt bra med miljöskildringen. Det är
framställningen av människor och deras
moraliska konflikter, som är Beijers starka sida,
nu som tidigare. Tyngden och bredden i denna
mammutroman känns ofta tröttande och
besvärande.
Beijers absoluta motsats, då det gäller
framställningssättet, är Tage Aurell. Dennes
strävan går ut på att berätta ett omfattande
händelseförlopp i så få ord som möjligt. Det
kunde vara en lärorik uppgift för en
stilgranskare att jämföra
prästgårdsskildringarna i Beijers trilogi och i Aurells Martina.
Det finns inte mindre av moraliska konflikter
i den sistnämnda boken, och det finns mer av
miljöns stämning, fast sidantalet är en
bråkdel av det som Beijer begagnar.
Aurells senaste bok heter Skillingtryck.
Den handlar om en barberare i dåliga
ekonomiska omständigheter och med ett trassligt
äktenskap, som starkt funderar på självmord
men som till slut anlägger mordbrand. Såsom
titeln understryker, är det en till det yttre
banal historia. Aurell har emellertid skildrat
den inifrån, så att man efter att ha läst de
t 25 glest tryckta sidorna fullständigt känner
barberarens förknytta individualitet, är inne
i alla hans bekymmer och förstår hans
speciella form av livslögn. Skillingtryck är en
egenartad och på sitt sätt imponerande bok,
givande för en omsorgsfull läsare, onjutbar
för en lättjefull.
En ganska vass kritik av den högre
borgerlighetens lyten, framställd från kvinnlig
synpunkt, möter man i Ingegerd Stadeners
romaner Öster om lustgården och Kvalitet. I den
förra är det en prästfamilj med inslag av
officerare, i den senare en borgmästarefamilj,
som får exponera sin knölaktighet och
tarvlighet. Författarinnan har en utomordentligt
god iakttagelseförmåga, och hon kan i vissa
ögonblick få en fullkomligt strindbergsk verv
i attacken. Särskilt gäller detta
äktenskapsskildringen i Öster om lustgården. I Kvalitet
finns mera av det som författarinnan en gång
uppställer som ideal: öm sarkasm. Där finns
också en mera tillfredsställande komposition.
Mot borgmästarfamiljens högdragna
härsklystenhet kontrasteras en småborgerlig
livsduglig gemytlighet; motsättningen är
gestaltad i en kärlekshistoria, som har dramatiskt
liv och intensitet. Ingegerd Stadener har
obestridliga tillgångar i sitt temperament och sina
ögon; om hon till dem kan lägga ytterligare
något återstår att se.
Alice Lyttkens’ Syndafall är ett försök
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
