Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Härstammar människan från apan eller apan från människan? Av Werner Bögli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H är stammar männis kan från apan
eller apan från männi s kan ?
A v Werner Bögli
/t^ SEN klassiska teorin om människans
uppkomst, som hävdar att människan
härstammar direkt ifrån människoaporna, har de
sista decennierna ifrån vetenskapligt håll fått
röna en rad invändningar, som i sinom tid
skulle leda till en helt ny uppfattning om
människans förhållande till djurriket. Det är dessa
nya synpunkter för vilka här skall redogöras.
Därvid förutsättes att
utvecklingsprincipen i dag får anses som vetenskapligt fullt
säkrad, d. v. s. att man anser det
bevisat att de levande varelserna ha
utvecklats den ena ur den andra eller ur gemensamma
stamformer och ej skapats fullfärdiga och
oberoende av varandra, att det således finns
ett inbördes släktskapsförhållande dem
emellan. Sedan behöver man ju inte enas om,
vilka faktorer som varit utslagsgivande för
organismernas utveckling. Själva
utvecklingsprincipens giltighet är ej beroende av
huruvida man accepterar en av de kända teorierna,
som t. ex. darwinism, lamarckism m. m.
Det är nu viktigt att veta, vad det
biologiska utvecklingsbegreppet egentligen
innebär. Organismernas utveckling karakteriseras
av i olika riktningar framskridande och olika
organ berörande specialiseringsprocesser med
utgångspunkt från ett antal morfologiska
grundtyper, såsom, inom djurriket, t. ex.
kavitetsdjurs-, tagghudings-, leddjurs- eller
ryggraddj urstypen, eller med andra ord, av
ett successivt uppgivande av den mångfald
av möjligheter som ligga i en sådan grundtyp
till förmån för en speciell utgestaltning av än
den ena, än den andra av dessa möjligheter.
Om man därför i biologin talar om lägre
eller högre djur resp. växter, menar man
alltid den grad, till vilken denna specialisering
inom en viss organisationstyp är genomförd.
Detta är så mycket mera berättigat som det
är en naturlag, att en en gång inslagen
utveckling, just därför att den är en
specialiseringsprocess, inte kan upphävas och att
därför graden av specialiseringen oåterkalleligen
fixerar djurets eller växtens plats inom det
naturliga systemets provinser. I och med av-
slutandet av en specialiseringsprocess har
utvecklingen kommit i ett dödläge, varifrån
inga vidare framsteg i organisationen är
möjliga. Ett sådant måste alltid utgå ifrån ett
skede i en utvecklingsserie, där vägen till en
artegen specialisering ännu inte har beskridits,
där utgångsmaterialet fortfarande är
formbart och i sig innesluter möjligheten av att
det under givna förutsättningar kan
utvecklas till något annat och högre.
Man måste därför göra den klassiska
härstamningsläran om människan den rättvisan,
att den givetvis aldrig har påstått, att
människan skulle härstamma ifrån apan, i den
meningen, att människans förfäder skulle
varit apor liknande dem som leva i dag.
Det har från detta håll på sin höjd sagts, att
människan härstammar ifrån apliknande
förfäder, vare sig man lät människostammen
avgrena sig från de högre apornas
utvecklingsserie eller hävdade, att både människo- och
apstammen hade en gemensam neutral
utgångsform, som då kunde kallas både för
’apliknande’ och för ’människoliknande’ eller,
såsom det också formulerats, för ’varken
människa eller apa’.
Trots detta måste den klassiska teorin göras
den förebråelsen, att den i sin bevisföring
alltid opererar med företeelser hos nu levande
aparter. Så härledes än i dag den mänskliga
foten ur människoapornas gripfot med rörlig
stortå, som om apornas förfäder haft en
likadant beskaffad fot. Genom denna
inkonsekvens är det begripligt att det kända slagordet
kunde uppstå.
För att nu kunna förstå de nya
synpunkterna, måste man göra sig hemmastadd i följande
betraktelsesätt:
En levande varelse måste för vårt ändamål
ses från två olika aspekter, från
morfologiskfysiologisk synpunkt och från biologisk, d. v.
s. med hänsyn till dess byggnad och
livsfunktioner å ena sidan och till dess sätt att
förhålla sig å andra. Kring det senare
spörsmålet har de sista decennierna växt upp en
helt ny vetenskap, miljöforskningen. Denna
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
