Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Finsk litteratur år 1943. Av Toivo Pekkanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o i v o Pekkanen
Kaarlo Sarkia.
sista avsnittet synes aldrig ha kommit över
utkaststadiet. Men ända fram till detta
avsnitt är boken som psykologisk skildring av
ett undantagsbarn, som växer upp i en
gammal lantgårds förkvävande atmosfär av
stelnade traditioner, nästan enastående i finsk
litteratur. I denna del av verket är
författarinnans grepp på uppgiften stram och fast,
hennes iakttagelser mångsidiga och skarpa och
hennes strävan till inträngande skildring
såväl av huvudpersonen som miljön omutlig.
—-Vår litteraturs mest mångsidiga och
produktiva talang, Mika Waltari, som med
avundsvärd lätthet behärskar alla litteraturområden,
framträdde 1943 med flere arbeten, däribland
skådespel, romaner, noveller och reviderade
utgåvor av tidigare verk. I främsta rummet
ville man ställa en samling korta noveller och
den lilla novellromanen »Fine van Brooklyn»,
■en utmanande skildring från kusten av Bre-
tagne, genomsyrad av det andliga förfallet
vid tiden efter förra världskriget. Hos denna
författare finns det alltid något eggande och
stimulerande, när han inte råkar bli
sentimental, viket dessvärre ofta sker. Förutom
sin stora produktionsförmåga besitter han
nämligen också en god hjärna och en säker
formkänsla. — Leinonens vidlyftiga historiska
roman skildrar en begåvad finsk prästmans
märkliga levnadsbana i motreformationens
Europa och i synnerhet hans uppgift såsom
verkställare av de påvliga planerna på en
återerövring av norden åt katolicismen.
Speciell uppmärksamhet förtjänar författarens
förmåga att behärska och skönlitterärt
levandegöra det digra historiska materialet.
Personskildringen höjer sig tyvärr inte till samma
nivå som miljöskildringen. — Olavi
Siip-painen är en ung radikal författare, som i
denna sin bok med kraftiga linjer skildrar en
fattig arbetarynglings kamp undan den
påträngande och förslöande vardagen. »Suuntana
läntinen» hör till de böcker, där nutidens stora
sociala folkrörelse, arbetarklassens strävan
till likvärdighet med övriga folkklasser, fått
ett övertygande uttryck. Dess författare är
en av den yngsta författargenerationens
största löften.
Sånggudinnorna ha sålunda inte tystnat
ens i dagens Finland. Men ett faktum är, att
den allmänna litteraturnivån, frånsett de
bästa lyriska prestationerna, håller på att
sjunka, och — vilket är ännu mera
ödesdigert — folkets krigsansträngning har varit
så total, att t. o. m. litteraturen känt sig
förpliktad att avstå från sina speciella
privilegier och deltaga däri som vanlig man i ledet.
Framtiden beror till stor del på den slutliga
utgången av kriget. Oerhörda mängder finska
tragedier och själsliga upplevelser vänta ännu
på sin skildrare och vi tro, att de skola få
honom en gång. Den generation, som redan i
nära fem år stått under vapen, har säkert något
att säga, när dess tanke och känsla väl
befriats från krigets förpliktelser och andliga
giftgaser. Den har något att säga, som inte
angår bara oss utan också den övriga världen.
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
