Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - C. J. L. Almquist och hans lundavänner. Ur brevväxlingen. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Gierow
Gustaf Andersson.
förhållandet med Thomander. Denne
skriver i ett brev i januari 1838:
Öfvergif icke din plan att komma hit. Emilie
och jag ha ingen dag öfvergifvit den tanken. Kan
du lefva i en by som räknar 3 ei. 4 menniskor
och en folkmängd af 5 500, så var välkommen till
våra contemplationer, vår tarfiighet och vårt
händelselösa lif.
Brevväxlingen med Thomander var
under denna period synnerligen livlig.
Huvudsakligen behandlas i densamma den
praktiska sidan av saken. Almquist ger
Thomander informationer om, hur saken ligger till
i regeringen närstående kretsar, relaterar
samtal med von Hartmansdorff och
kanslerssekreteraren Tannström m. fl., ber
Thomander vidtaga olika dispositioner med
avseende på ärendets behandling av de
akademiska myndigheterna m. m. Thomander
hade så mycket större möjlighet att
härvidlag vara sin vän till hjälp, som han under
det akademiska året 1838—39 fungerade
som universitetets rektor.
"46
I ett brev av den 7 november 1837 ber
Almquist Thomander om en rad
upplysningar av praktisk art rörande professuren:
om tjänsten är med fullmakt och om
lönebeloppet är intaget i fullmakten, hur stora
avlöningsförmånerna äro, tjänstens
omfattning, vad som erfordras i fråga om
spe-ciminering, vilka som kunna tänkas söka
m. m. I synnerhet är Almquist bekymrad
för tjänstens omfattning. Visserligen skulle
det enligt von Hartmansdorff endast åligga
innehavaren av professuren att meddela
undervisning i form av sedvanliga
akademiska föreläsningar. »Men andre yttra sig
derom, såsom om en
Språkmästar-befatt-ning.» Almquist anser sig visserligen fullt
kompetent att fullgöra
undervisningsskyldigheten i bådadera fallen, men han finner
utsikterna att behöva undervisa i alla de
tre moderna språken, vilket skulle medföra
»en omätlighet af lectionstimmar», föga
tilltalande. Därtill skulle ju dessutom komma
egentliga »professoriska föreläsningar öfver
den sköna litteraturen, poesi, skön konst af
alla slag måhända? . . . Nej, min bror,
c’est trop ça.»
Men Almquist bestämde sig alltså trots
dessa betänkligheter för att söka
professuren och speciminerade i vanlig ordning.
En del av hans brev till lundavännerna
andas också den största tillförsikt inför
utgången. Han var själv synnerligen belåten
med sina specimineringsprestationer. De
tämligen grava språkliga misstag, som
insmugit sig i de i all hast hopkomna
speci-mina, bagatelliserar han. I övrigt räknade
nog Almquist med att hans allmänna
litterära kvalifikationer skulle fälla
avgörandet till hans förmån. I ett senare brev till
Thomander skriver han:
Elden är nu lös i alla (de lästa) tidningarne af
beröm öfver mig . . . Sjelfva de stora hvalarne
(Aft:bl. och Dagl. Alleh:s Redaktioner) hafva,
utan att jag rört hand eller fot, fallit
Törnrosför-fattaren till föga, och hafva låtit mig förstå
åtskilligt, bland annat, att rätt snart ampla
recensioner i deras ampla blad skola inflyta. Tror du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
