Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Kommentar till tredje dagen. Av Olov Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTAR TILL TREDJE DAGEN
Av OLOV LUNDGREN
Och skaparen sade på tredje dagen
så här ungefär:
"Forsamle sig vattnet med böljor och
skum
i särskilda rum,
att det torra må synas och stadigt
bestå,
ity att omsider
i framtida tider
ett mänskobarns hydda skall vila
därpå!
Ske alltså!
Och nu — trogen de mönster,
som för evigt skina i skyhöga fönster
eller vaja på himmelska tiljor,
bäre marken palmer och liljor!
Ja, allsköns örter och träd må den bära
att smycka och nära,
att nära och smycka det torra och grå,
som en gång folk och fänad skall stödja
sig på!"
Och så det skedde. Det skedde så.
Och från den dagen, efter de orden
det torra syns minsann här på jorden,
där det gör sig brett mer än meningen
var
och vad gudatillsägelsen innebar
i begynnelsens tid:
Det gör glädjen kort och bedrövelsen
lång,
stjäl glansen från lekverk och
ödestvång,
från herdeflöjter och änglasång
och från hjärtana drömmens frid.
Men — mörka djup, skimrande yta, —
hell dig ovanskliga, gåtfulla hav,
där himlar och stjärnor sin återglans
bryta, —
vagga och grav:
där en späd Afrodite bland stormsvalans
ungar
i pärlemorsnäcka tryggeligt gungar,
medan ektimrat skepp går i kvav.
Vagga och grav, —
solljust, sorgmörkt leende hav!
Hell dina vidder, stormande, strida,
stilla, blida,
dina dagrar, som trollbundit förr min
syn!
Väl fly de nu hän mot fjärrblå bryn,
och mot slocknandet sakta de glida,
men ett något, som viskar om havet
och skyn,
står i ett nu vid min sida:
ett evigt Nu av tynande ljus,
av dis och domnande brus.
Darrar du, skira skymningsgestalt?
Djupen mörkna, men signat är allt,
varöver anden tillförene svävat,
och som nått av heligt vingsus bävat:
hav och sjöar, källor och strömmar,
dikter och drömmar,
själar med aldrig vissnande drag,
strimmande regn som från glimmande
skyar
livet i torraste mark förnyar
och ger goda skördar till odlarns behag
efter tjusande fägring på blomningens
dag.
486
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
