Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Tyda och tolka. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyda och tolka
Av Rolf Nordenstreng
Motto (Hàvamål v. 127):
Där ont du ser,
säg det är ont,
och giv ej dina fiender fred!
_JL A R om året kom det ut en pigg norsk
bok med den klämmiga titeln Spis dig frisk!
Således: den som är sjuk kan bli frisk på ett
så förtjusande sätt som genom att äta. Ho
är som kan stå emot? För resten var boken
mycket bra, så när som på författarinnans
rasande sockerhat,
Men så kom denna goda bok ut på svenska.
Och borta var nu den ypperliga, lockande
och bjudande titeln. På omslaget lästes de
dystra, skrämmande orden: Mat som ger
hälsa. De väcker kväljande minnen av
havrevatten och andra fadda dietiska pinorätter
•—• är det verkligen omöjligt att
åstadkomma dietkost som smakar något? Alltnog, en
sådan boktitel driver ju den djärvaste på
vild flykt. Det är illa nog att någon kan till
den grad göra klåfingrigt våld på en boktitel,
men ännu värre att förlaget har tillåtit det.
Väl kan det mången gång vara svårt nog att
rätt återge en titel på främmande språk, men
i detta fall hade ju saken varit enkel. Och
det är svårt att gissa ut varför titeln inte fick
vara i fred — var den månne för lättsinnig,
så den fördenskull byttes ut mot en
gravallvarlig? Svenskens nationella skötesynd är
ju att i alla livets skiften vilja verka
högtidlig.
Men det är inte sanningsenligt att klåpa
om en käck och munter titel till en
tråk-allvarlig. Det är vrängning och därför
förkastligt. En tolkare bör hålla sig så troget tätt
till originalet som språket medger.
Detta är emellertid en jämförelsevis ny
uppfattning. I äldre tider handskades tolkarna
rätt godtyckligt och självsvåldigt med sina
texter. I den mån de hade konstnärliga syften
och konstnärlig ansvarskänsla, mödade de
sig om att åstadkomma en så fullgod text på
det egna språket som möjligt, utan att fråga
stort efter dess troskap mot grundtexten.
Och ännu i dag är det mången som — med
eller utan konstnärlig hänsyn — tillåter sig
både ett och annat som inte är tillåtligt.
Vad är då tillåtligt, och vad är otillåtligt?
Den frågan luftades för några år sedan i en
tidskrift på det mest vårdade, ålderdomligaste
och ungdomsfriskaste språket i Norden.
Landsbibliotekarien i Reykjavik, gu9mundur
finn-bogason, var det som förde pennan, tidskriften
var isländska litteratursällskapets Skirnir årg.
1939. Han hade inte varit islänning, om han
inte hade hämtat upplysning utifrån stora
världen, som hans folk i alla tider och med
all sin starka självkänsla har sökt hålla
känning med och hämta lärdom av. Närmast
fann han den på engelskt håll, i
biblioteksmannen F. Seymour Smith’s stora verk The
Classics in Translation (1930). Den engelske
lärde granskar ingående tillvägagångssättet
hos både äldre och nyare engelska tolkare av
grekisk och latinsk litteratur och de regler
dessa har ställt upp och tillämpat — mer
eller mindre strängt. Boken är mycket
fängslande och givande, och utan min isländske
väns inlägg skulle jag näppeligen ha fått veta
av dess tillvaro, än mindre hålla den i handen.
En sammanfattning av de huvudregler
som nu styr tolkning kan enligt Seymour
Smith ges så här:
1. Originalets tankar måste återges utan
uteslutning och utan tillägg.
2. De måste också återges i en stil och på
ett uttryckssätt som i sin allmänna verkan
kommer så nära originalets stil och
uttryckssätt som möjligt.
3. Inom ramen av de föregående reglerna
må tolkaren vara så fri, att han kan
åstadkomma ett verk som kan läsas fullt lika ledigt
som ett självständigt arbete.
Det är tyvärr knappt att dessa regler kan
strängt tillämpas ens i fråga om prosa —
emedan två språk inte genomgående har
fulltäckande uttryck för samma sak. Gäller det
vers, råkar man i än värre trångmål. Och
likväl måste man bjuda till att följa reglerna,
man måste syfta till det stört omöjliga -—•
eljes blir det pannkaka av det hela, kladdig
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
