Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Folkteater i festdräkt. Av Nils Gösta Sandblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkteater i festclräkt
Salongen med förscenen.
höger flyta sidoscenerna ut från scenhuset
och till höger ligger även kanslihuset med
sina trivsamt inredda lcger och därbredvid
den redan favoriserade experimentteatern
med sin lilla seen och sina 204 sittplatser.
Materialskiftningarna understryka nästan
hårt byggnadsdelarnas differentiering:
foajén i marmor liksom förplatsen, salong och
scenhus i cementputs, alla flygelbyggnaderna
i fogat blekgult tegel. Men denna
differentiering, så utomordentligt typisk för
30-talets arkitekturinställning, har genomförts
utan att den hävdvunna
monumentaleffekten offrats och utan att fondperspektivet
rubbats. Foajé, salong och scenhus äro
strikt inrättade i förhållande till
uppfartsgatan. De 25 000 malmöbor, som gärna
velat vara med om invigningsföreställningen
men inte fingo plats i salongen, kunde i
varje fall från hela Fersens väg se publiken
agera i foajéns ljusflöde under de jättehöga
antikvabokstäverna, som överst på
scenhusets grå yta i strålkastarbelysning
reklamerade för pjäsen.
Också interiören lever på de tre
principerna jämlikhet, ändamålsenlighet,
festivitas, men de ha innerligare förenats än i
exteriören. Utgångspunkten är givetvis det
funktionella. Att skildra scenen och dess
finesser, salongen med det ädelt buktade
taket över stolradernas halvcirkelkurvor,
foajén med dess ståtliga proportioner,
trapporna och balkongerna, som smidigt förena
salongens olika delar med entré och foajé,
är att beskriva hur dessa utrymmen
användas. Liksom i exteriören är det därnäst
byggnadsmaterialet, som får ge
stilkaraktären. Genom entré och trappor dras
förplatsens marmor ett stycke in i byggnaden,
medan salongen främst får sin tjusning
genom de lätta skivorna av lövträfanér,
som klä väggarna; jag har sett en sådan
specialist på trä som finnen Alvar Aalto
full av beundran med ena lillfingret skjuta
framför sig en rörlig sådan träskärm, som
räcker från golv till tak. Mot de släta
ytorna sätts så dekoren in. Också den kan
direkt gå fram ur det funktionella: vilken
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
