Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den unge Oscar Levertin. Av Anna Levertin. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge Oscar Levertin
Vilket mamma bejakade. Det hörde
tydligen till saken.
— Ja, då ska vi se efter om det finns något
att dricka här uppe i stenröset.
Han knackade med sin käpp på en stor
sten och den tycktes ge ifrån sig det rätta
ljudet, ty han försvann bakom den och kom
snart fram med en långhalsad flaska vitt vin.
Allmänt jubel. Och i en näverbägare,
Joc-ken kallad, drack vi alla stora klunkar av
det härliga vinet.
— Mosel, sa pappa, och av god årgång, och
då myste farbror Ahlstrand.
Men på hemvägen skojade pappa med
honom och påstod att han grävt ner buteljen
dagen förut, och Oscar skrattade så hans vita
tänder lyste. Men det nekade han till, och jag
tog hans parti och tyckte det var fult att
tvivla på hans magiska förmåga. Han såg
ju ut som en tomtebisse.
Barndomens söndagar, vilka högtider! Då
var pappa alltid med oss och vi företog oss
något trevligt. Vid fult väder gick vi till
Nationalmuseum. Och ville det sig väl,
avslutades dagen på Operan om Fidelio eller
Figaros Bröllop eller Trollflöjten eller
Barberaren eller Carmen stod på affischen. Vi
satt på andra radens sida och pappas och
Oscars huvuden gick i takt med musiken.
Oscar spelade piano som mamma, Lars fiol
och pappa älskade musik, men mest
kammarmusik, som han hörde om torsdagskvällen i
Mazerska sällskapet. Och han förklarade för
släkten, som tyckte de flitiga teaterbesöken
överflödiga för barnen, att det var nödvändigt
att från början lära sig älska god musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
