Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den unge Oscar Levertin. Av Anna Levertin. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Levertin
Anna Levertin.
Farbror Moje bestod sig nämligen med en
snäll Schnorrer som uträttade ärenden för
honom och assisterade vid hans mycket
invecklade lever.
Om söndagsförmiddagen samlades bröderna
ofta till en priffe däruppe. Farbror doktorn
lät gärna vänta på sig, ty han kom dit efter
sina sjukbesök. Han hade många fina
patienter, som han åkte till i en droska, körd av
kusken Ericson. Han hade till och med skött
Emilie Högqvist, den berömda
skådespelerskan som förärade honom många dyrbara
och vackra konstföremål.
Xär kvartetten var fullständig slog den sig
ner vid runda matbordet i salen bakom vilket
hängde en stor oljemålning, föreställande
solgudinnan i sin char. Och det spelades och det
röktes och till sist flög kortlapparna i luften,
ty de råkade ofta i gruff. Mest ivrig var
pappa Wilhelm, Benjamin, som föddes samma
år föräldrarna firade silverbröllop. När det
var som livligast, gick tant in och tystade ner
»gossarna» med orden: »Tänk på Sophie!»
Trotjänarinnan var religiös och gick i
Slottskyrkan.
Tants rum var mörka, ty de vette mot
gränden, men dock hemtrevliga. På en
hedersplats hängde ett stort porträtt i olja av henne
med kanonlockar och urringad
krinolinklänning i silkesgasir. Det var målat av Westin
och visade tillfyllest hur vacker hon var i
ungdomen.
Salen däremot var ett hörnrum och
strålade av ljus samt var överfylld av tavlor,
speglar, klockor, skåp innehållande preciösa,
och på etagèrer och småbord var strödda
elfenbenssolfjädrar, minnesalbum o. s. v.
Det fanns en buddha i vitt porslin, en
kinesisk flodbåt av maj olika med figurer i alla
våningarna, en Odin i metall, Sèvres-grupper,
ett inventiöst reseetui, som tillhört Armfelt,
med ett ord tusen och ett ting, förtjusande att
titta på och att fingra på.
Också när farbror Moje fyllde — var det
sextio år? — skrev ung Oscar en dikt i olika
stilar och versmått och lät de förnämsta
föremålen i salen hylla föremålet, en dikt som
fick de amplaste lovord — inom släkten.
TILL FARBROR MOJE!
Från innevånarne i hans sal.
I farbror Mojes konstgemak
Jag gick och vanka häromdagen
Jag noga såg på varje sak,
Då plötsligt utaf skräck betagen
Jag blef, jag ropades i hast
Af salens taflor, krukor alla:
»Nu unge man, nu är du fast
Att skrifva vers vi dig befalla.
Naturn oss gifvit prosa blott,
Du derför uti vers skall skrifva,
Hur mycket vackert, skönt och godt
Vår herskare vi vilja gifva.»
STORA TAFLAN PÄ VÄGGEN
Länge jag åkande i min char har farit på himlen
Aldrig jag nändes min vagn styra från salsväggen ned.
Ty till min herre jag närer en kärlek oemotståndlig.
Fastän ren han mig glömt, älskande vaserna blott,
Vill jag idag på hans födelsedag honom hylla med
gamman,
Önskande honom allt skönt, som han ej äger förut.
HERDINNA IFRÅN SÈVRES
Jag högsta rangen har,
Jag kommer ifrån Sèvres
Sen saken väl är klar,
Att jag som ståndsdam lefver,
Jag farbror Moje derför
Vill önska allting nu
Och hoppas han härför
Vill taga mig till fru.
524
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
