Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Krigen och konsten. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Axel L. Romdahl
lyfte sig skönare än någon byggnad ännu
danats av människohand, ett
segermonument förutan like. Det är icke
segervin-narnes övermod, deras dåraktiga och
farliga hybris som här tar till orda, det är
lyckan och nåden att ha räddat ett
ovanskligt arv av frihet, sanning och skönhet
undan träldom och barbari som jublar i
denna offergåva, lyftad i solljus mot
rymdens klarhet. Endast i metopernas
ken-taurstrider blir kampen antydd och det
kampen gällde. När ett par århundraden
senare en annan våg av farligt främlingshot
hade vällt in över den hellenska odlingens
marker och med möda blivit uppdämd,
gallerna som stormat in mot Attalidernas
Pergamonrike, och det gällde att hugfästa
denna seger, väjde man ej längre för den
bistra verkligheten. I Zeusaltarets
giganto-macchi höll man sig ännu till den
mytologiska symboliken, men i de statyer och
grupper som uppställdes på Pergamons
högtidsplats och sändes såsom votivgåvor
till Athen nekade man sig ej att omedelbart
gestalta det nyss genomlidna. Det var dock
icke segervinnarnes stolthet man lät
bild-huggarne mejsla utan de besegrades bistra
storhet in i själva undergången.
Litteraturen hade gått före konsten i detta sköna
och djupt mänskliga grepp på seger och
nederlag. Aiskylos hade firat Salamis med
sin tragedi Perserna. I Rom främjade själva
seden en annan, skrytsammare och
omildare syn på segern. Fältherren krävde
sin triumf där bytet förevisades och de
övervunna släpades i kedjor.
Triumfbågarne skulle komma att
återupplivas och långt fram genom tiderna bli till
övermodets klassiska symboler. Titusbågen
må ha ädla mått, men bilden av den
sjuar-made ljusastaken och de andra heliga
föremålen ur Jerusalems tempel hör icke till de
minnesmärken som göra vårt släkte ära. Den
romerska triumfbågen, krönt av
fyrspan-net, gav barockens och empirens
krigar-furstar idén till braskande segermonument.
Quadrigan på Brandenburger Thor har
genom sina flyttningar mellan Berlin och
Paris blivit en sinnebild för krigslyckans
och maktens obeständighet. Uppförstorad
i jättemått till Arc de 1’Étoile och smyckad
med François Rudes bild av den
kampberedda fosterlandskärleken har Titusbågen
fått ge Frankrikes huvudstad det
vårdtecken som gång efter annan bevittnat
dess fall och dess återupprättelse.
Tra-januskolonnen, denna väldiga bokrulle i
marmor med dess bildprotokoll över
fälttåget till Dacien, har givit en annan urtyp
för segerstoder. Vendomekolonnen är det
mest berömda exemplaret, berömt även
som vittne till ärans ostadighet,
Sieges-säule i Berlin med sina rader av
förgyllda franska kanoner och sin guldvictoria i
fladdrande kjol det mest smaklösa.
Men krigen ha blivit så oerhörda och så
förlustbringande att segern själv fått en
alltför bitter smak för att man skulle
ha lust att resa segermonument.
Världskriget 1914—18 gav icke upphov till bågar
och kolonner. Också segrarne nöjde sig
med att såsom sitt centrala
krigsminnesmärke bygga en grav åt en okänd soldat —
varje nation sin, fallen för sitt fosterland.
Men är det säkert att han icke i själva
verket varit en ung krigare ur fiendeleden
och kan icke hela mänskligheten stanna i
sorg inför den ungdom som måst offras
för en världs forblindelse?
När monument rests och konstverk
skapats som varit av högre värde voro de
alltid ägnade icke segern men de fallne. Vi
äger i vårt Konstmuseum ett ädelt och
gripande sådant minnesmärke, den relief av
en poilu med brusten klinga som
modellerats av den gamle mästaren Aristide
Mail-lol, ett franskt konstverk som icke
van-släktats från de hellener som mejslade
Den döende gallern.
Den egentliga skildringen av kriget,
bataljbilden, har i det längsta knutit an till
de förebilder som antiken givit, först och
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
