Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Tre dikter. Av Erik Ekelund - Klockspel från fjärran - Det döda barnet - Skådespel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Säg, minns du magnolian, som bar
en hel vår på sin blommande kvist
på en äng i Savoyen? Din och min vår,
som vi för alltid mist!
Och minns du en solstekt landsväg,
som drog in mellan bruna berg?
Ett visslande tåg, ett drivande moln,
ett vatten i azurfärg?
Vårt vita hus vid vägen,
omsusat av morgonbris?
I gudomlig ro låg alpernas ked
i månskensnattens dis.
Allt, allt som försvunnit för evig tid
är kvar som en bild av igår,
när det ringer i själen ett klockspel
från längesen döda år!
Hur lätt den mörka urna var,
som han till gravens vila bar.
Hur blev så gränslöst tung den väg
han gick på dödens åkerteg?
Den jord han sådde i var sand
och aska fröna i hans hand.
I torra grenar blåsten slet.
Han bar sin döda evighet.
I himlens tecken står din signatur,
du, Skapare, vars enkla vardeord
blev verklighet, blev människa och djur
och blomstren över paradisets jord.
Du fann att allt var gott. — Men Hamlet står
med Yoricks skalle i ditt skådespel.
Säg varför hösten härjar jordens vår?
Hur blev din avbild maskars arvedel?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
