Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Speglingar av Birgitta i modern litteratur. Av Emilia Fogelklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilia Fogelklou
fromma». Det är detta spänningstillstånd
som än i dag gör henne så fascinerande.
Historici och bedömare ha ofta renodlat
endera sidan och gjort henne till föremål för
antipatiska eller glorifierande
framställningar. Men där Birgitta inspirerat någon
verklig konstnär, är det den säregna
mångfalden, det rikt facetterade och blottade
väsendet som fängslar och lockar till den
art av tolkning, som aldrig krönika eller
analys, endast dikt kan ge.
Våra första protestantiska århundraden
hade inte mycket intresse för Birgitta.
Olaus Petri avfärdar henne torrt och
knarrigt i sin Svenska Crönika — ett besvärligt
fruntimmer, som lägger sig i saker och ting
och som han tar upp som en parentes i
konung Magnus’ historia. »Så hadhe hon och
altijdh nogh bestella med thenne konung
Magnus och straffade honom för
hansleffuer-ne, handel och anslagh, och alt sade hon sig
göra aff uppebarilse. — Monge lärde män
satte sig ther emot och höllo thet for
drö-mer, som thet och lijkast är. — Men thet
är nogh befruchtandes at then Jungfru
Maria som S. Birgitta haffuer skultit vppå,
haffuer icke warit then sanskyllighe, efter
thet hon wille vpueeck tuist och
twe-dregt.»
Ännu 1864, när Wilhelmina Stålberg ger
ut en bok om berömda svenska kvinnor,
står Birgitta tidsandan fjärran. Birgitta var,
heter det där, »en vidskeplig kvinna, slav
under sin tids fördomar, som av svärmeri ej
blott förbittrade för sig och andra livets
oskyldigaste njutningar» utan »även i
politiskt avseende utsådde oenighet mellan
konung och folk». Hon var »en fullkomlig
representant för det katolska tidevarvets
religiösa åsikter och fördomar». Man kan
fråga sig hur en så nivellerad person kan
få vara med inom pärmarnas illustra
församling. Jo, svaras det, historieforskningen
har »icke rättighet förbigå något enda
fenomen, som bidragit att göra fosterlandet
känt och högaktat utomlands». Birgitta gick
tydligen an som exportvara, nödvändig
som hon var för Sveriges fasad mot
utlandet.
Den som efter bibliotekarien Klemmings
förarbeten tidigast gav nordisk publik en
levande bild av Birgitta var dansken professor
Fredrik Adolf Hammerich, genom sitt arbete
Den hellige Birgitta og Kirken i Norden
(1863). Ur det »Vildrede af Æventyrligheder»
författaren därvid gett sig in i, klarnade det
för honom, att han upptäckt Birgittas
själshistoria och sett »Tidens mystiske
Be-visthed afspeile sig i en Nordisk Kvindes
Aand. Trods alle sine mangfoldige Brøst,
staar hun for ham som et Sandhedens
Vidne, der paa eengang peger tilbage og
fremad, varsler og forbereder den
Gjenfødelse i Troslivet der maa komme.» Med
vilken kärleksfull inlevelse är icke detta
lärda arbete avfattat! Jag påminner om
ett sådant kapitel som det om »Birgittas
Natursands».
Nästa distingerade Birgittabiograf är en
fransk dam, Comtesse de Flavigny (1892).
Vetenskapligt prövar hon på att lösa
åtskilliga dunkla problem i tids- och
texthistoria och lyckas identifiera vissa av de i
uppenbarelserna åsyftade personerna — ett
arbete som alltjämt bjuder på olösta gåtor.
Men jag går över till moderna
skönlitterära författares speglingar av vårt helgon.
När Strindberg i början på 80-talet skrev
Svenska folket i helg och socken, formulerar
han — i annat sammanhang än det väntade
•—• satsen: »Hon var en som vågade säga
furstar och herrar sanningen och hade det
sällsynta ödet att ändå inte bli stenad.»
Där rör han för ett ögonblick vid den
spänningsfyllda enheten hos Birgitta, profetens
v
och helgonets, om man så vill.
När han (1899) i Folkungasagan rycker
in Birgitta på scenen, lämnar han bort
spänningsenheten och tecknar hennes väsen i
två hälfter. Den första är den
hänsynslösa vilje- och maktmänniskans period, den
följande är den förödmjukade varelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
