- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 /
56

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Speglingar av Birgitta i modern litteratur. Av Emilia Fogelklou

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emilia Fogel k lo u

gitta: är hon »brud», så är det uttryckligen
för att med sin brudgum möda sig i arbete.
Inte heller tar man miste på Henrik Schücks
stegrade motvilja mot »denna sörjande
änkas sjuka fantasier» eller Tor Andræs
tillfredsställelse med den medikopsykologiska
nedvärderingen av hennes pretentioner. Det
är nu en gång inte möjligt att bli av med
den där kvinnan, som breder sig så i vår
medeltid! Men det är spännande att
upptäcka hur dubbeldragen hos Birgitta ge
antitetiska ekon också i den vetenskapliga
bedömningen från forskare av så hög rang.
Det är glädjande att biskop Brilioths
framställning i den genom folkbiblioteken långt
nående medeltidsvolymen av svenska
kyrkans historia är så måttfullt avvägd:
»Också avklädd den skrud som övertron
virkat, har hon tillräcklig betydenhet för att
kunna göra anspråk på ett framstående
rum i de religiösa snillenas rad. — Den
svenska medeltidskyrkan upplever i
Birgitta och hennes verk sin korta och rika
blomning.»

Innan jag går över till ett par aktuella
gestaltningar av Birgitta på danskt
tungomål, ett par ord om de små spegelskärvor,
som i otrolig ymnighet ge påminnelseblänk
om Birgitta in i svenskt nutidsliv. Hur pass
medveten anspelning, som kan ligga i det
nu oftare än någonsin tilldelade dopnamnet
Birgitta vill jag låta vara osagt. Då och då
tittar hon fram ur nutidsböcker, i något
versdrama som Nils Lågo Lengquists eller
någon roman som Py Sörmans Änglarnas
hus. Hon har också in i vår tid fått vad jag
skulle vilja kalla personliga vänner, trofasta,
hängivna, pålitliga som en gång Petrusarna.
För Erik Ihrfors måste Birgitta ha varit
mer än ett helgon. Eller jag tänker på
Vadstenadiariets utgivare, som var en så
beredvillig och kunnig Birgittaciceron i
Vadstena. Eller konstnärinnan Emilia Lönblad,
som så ofta har målat henne, från den stora
tavlan, som Birgittinerklostret i Rom
beställde av henne, till den duk av sierskan

vid sin skrivpulpet, som nu finns i Vadstena.
För henne, så protestant hon är, har
Birgitta varit en livsledsagare. Att ur
musiksynpunkt bedöma Natanael Bergs
Birgittaopera, är jag icke kompetent till. Men aldrig
skall jag glömma den fläkt av hängiven
ar-betsanda och inspiratorisk glädje, som
förnams under hans förarbete för denna
komposition.

Men nu går jag till Danmarks insats i
nuet.

För många av dem som läst Thit Jensens
Drotten blev dess Birgittaspegling ett slag
i ansiktet. Där har Birgitta ingenting av
gåta, hon är rätt och slätt den onda anden
bakom bokens skeenden. Valdemar
Atterdag, »drotten», tecknas livfullt, ej minst i
den sällsynt vackra äktenskapshistorien.
Och många av bokens kulturbilder äro
mycket åskådliga och väl dokumenterade.

Birgitta framträder aldrig på scenen,men
ett myckert stort antal sidor, rymmer något
utfall, någon försmädlig anmärkning eller
något lösryckt citat ur de värsta invektiven
i uppenbarelserna, någon vantolkning eller
något elakt skämt över henne. Hon svävar
över vattnen som en ond och farlig »makt»
boken igenom, denna ofrånkomliga person
därborta i Rom, som sätter en sådan
mångfald tungor i rörelse. Någon motvikt aA
positiva omdömen förekommer inte i Thit
Jensens Drotten-miljö. Det skulle i så fall
vara det att hon kanske kunnat bli en
Dante, om hon ej använt sina gåvor så
illa!

Att Birgittas fiender, Waldemar och även
Blanka, yttra sig i den stilen är
naturligtvis fullt berättigat i en historisk roman.
Men att helgonet alltigenom karakteriseras
som »den förfarna ränksmiderskan», den
»giftiga oansvariga spindeln», en »sniken»
person med »bakdanteri som specialitet»;
när det sägs att hennes uppenbarelser äro
»undervisning i konsten att hata» eller att
hon i sina syner »smutsar ner allt på denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:34:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free