Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Lärd utbildning på den arktiska tundran. Av Karl Bruhn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Bruhn
dars tunga, tolkar deras vilja och siar med
deras bistånd om kommande ting. Med den
kraft, hans hjälpandar skänka honom,
botar han sjuka och ger med suggestionens
hjälp olyckliga medmänniskor ny
självtillit och livstro.
Ett medium behöver emellertid ingen
speciell utbildning för sitt halvt upphöjda,
halvt vulgära kall. Man är född medium,
man skolas inte därtill. En viss övning av
förmågan av personlighetsklyvning är väl
ofta nödvändig, men denna övning
förutsätter ingen utifrån ledd utbildning. Hos
det arktiska folk, som allmänt anses
företräda den ursprungligaste och enklaste
formen av fornasiatisk shamanism,
fiskar-tchuktcherna vid Berings hav, förekommer
heller ingen särskild undervisning för
blivande andebesvärjare. Shamanerna bilda
ingen sluten klass, intet avskilt,
privilegierat stånd. Andebesvärj arens kall står öppet
för envar. Ännu för en mansålder sedan
shamanerade en tredjedel eller en fjärdedel av
alla tchuktcher, uppger en rysk författare.
Det enda man kräver av shamankandidaten
är, att han erhållit kallelsen och därefter
på egen hand, i ensamhet i ödemarken,
utvecklat sin medfödda mediumistiska
förmåga.
Kallelsen når i regel den utkorade i
samband med pubertetsoron, vilken yttrar
sig i en stegrad, hysterisk form hos honom.
Han blir skygg för människor, känslig och
ömtålig för intryck, inbunden, orolig, han
är ömsom nedstämd utan orsak, ömsom
omotiverat glad. En eskimåisk
andebesvärjare, en av den danske Knud
Rasmussens vänner vid Hudson Bay, berättar
därom på följande sätt:
Jag försökte förgäves att bli andemanare
genom andra; men det ville inte lyckas mig. —
Så sökte jag ensamheten och blev snart mycket
svårmodig. På ett oförklarligt sätt kunde jag
plötsligt brista ut i gråt och bli olycklig utan
att förstå varför. Så kunde allt bli alldeles
annorlunda, och jag erfor en stor och oförklarlig
glädje — en glädje så stark, att jag inte kunde
behärska den; jag måste brista ut i sång. En
väldig sång, där det kunde finnas rum blott för
ett enda ord: glädje! glädje! glädje! Och mitt i
en gåtfull, överväldigande fröjd blev jag
andemanare utan att själv förstå huru.
Den tchuktchiska shamankandidaten
utbildar sig, sedan han nåtts av kallelsen, på
egen hand. En del andemanare ha förtalt,
att avdöda shamaners andar skolat och
undervisat dem; av jordiska lärare ha de
ingen utbildning eller handledning
erhållit. Till en början mötas de i den osynliga
världen av onda, illasinnade och fula
andeväsen, som framkalla skräck och ångest.
Men småningom, ofta efter år av vånda
och depression, lära de sig att behärska de
lägre, onda andarna och få kraft att stiga
till höga rymder, där sköna väsen dväljas.
»Tvenne flickor, döttrar av
morgonrodnaden, sänkte sig ned från den övre
världen för att besöka denna jord», berättar
en tchuktchisk andemanerska under
tran-sen. »Deras anleten strålade av skönhet,
deras blickar brunno av eld, deras hår
fladdrade för vinden. Deras dräkter voro av
mångfärgat pälsverk, prydda med breda
sobelbräm; ärmöppningarna strålade av
norrskensglans . . . Högt folk,
mångkunnigt folk kallade henne vanvettig, men små
barn sade: ’lek med oss’. — Då hon
vredgades, avtynade renarna; då hon log, blevo
renhjordarna kraftiga; då hon grät, gräto
även renarna.»
Emellertid är den oskolade,
självutbil-dade tchuktchershamanen ganska
ensamstående inom den vidsträckta arktiska
kulturkretsen. På de allra flesta håll är
shaman-väsendet organiserat, andebesvärj arna bilda
ett inom sig slutet skrå, och nya
medlemmar upptas i skrået först sedan de under
högtidliga former invigts i kallet av äldre
shamaner. Invigningen föregås av
undervisning rörande besvärjelseformler och
rituella ceremonier och därjämte av en ofta
långvarig, ansträngande träning, som
övervakas av en skolad andebesvärjare och av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
