Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Lärd utbildning på den arktiska tundran. Av Karl Bruhn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lärd utbildning på den arktiska tundran
Av Karl Bruhn
-Æ Å samma sätt som vissa grupper av
lärda i det moderna västerländska
samhället, läkarna måhända allra främst,
«am-manslutit sig till exklusiva skrån, från
vilka lekmännen med nit och framgång
hållits avskurna, bilda hos naturfolken
stammarnas andliga ledare, medicinmännen
och trollkarlarna, inom sig slutna kretsar,
vilka noggrant vaka över sina hemligheter
och bygga gärden mellan sig och den
oinvigda profana hopen. Vår tids
lärdomsväsen, med dess fackspråk och dess grader,
leder utan tvivel sitt ursprung just från
trollkarlarnas och medicinmännens
exklusiva sammanslutningar. Magistrar och
doktorer av i dag äro de förhistoriska
trollkarlarnas och medicinmännens mer eller mindre
direkta arvtagare och ättlingar. Och deras
yrkesutbildning är en utvecklad form av den
omständliga skolning för yrket, som
avlägsna tiders medicinmannalärlingar
erhöllo i isolerade nävertält på isiga tundror
och i rishyddor på urtida grässtepper. Vill
man för den skull i vår tid studera den lärda
undervisningens förhistoria, kan man göra
det bland primitiva stammar, hos vilka de
förhistoriska tidsåldrarnas prästväsen och
prästutbildning bevarats till den dag i dag.
Bäst sker detta måhända hos de arktiska
folken, vilkas stenålderskultur i de
isolerade samhällena vid Ishavet ända till
senaste tider bibehållit sig säreget ren och
opåverkad av främmande
bildningsinflytelser.
De arktiska naturfolken tro på andar och
frukta för andarnas uppsåt. Samma tro
återfinnes hos deras sibiriska grannar
längre söderut. På tal om de
nomadiserande sojoterna skriver en norsk forsknings-
resande, Ørjan Olsen: »I blixtens ljus,
forsens dån, regnets klagan eller vindens sus
genom skogen tro de sig förnimma
andarnas röst. Varje obekant djurskri i nattens
dunkel tillskrives en ond ande, som är ute
och driver sitt spel. — Sojotens liv är
ständig ångest för dessa osynliga fiender och
ständig kamp mot dem.» Det är främst i
nattmörkret andarna husera. Med
sommarljuset flykta människornas
skräckstämningar. »Om sommaren behöver man inte
huka sig ner i jurtet eller viska hemska
historier om onda andar, som glida förbi i
mörkret och stormen», meddelar en
resande i tchuktchernas land, finnen Sakari
Pälsi. »Då blekna himlens hemlighetsfulla
ljus, vilka under mörka nätter stirrade ned
på den, som vågade sig ut i det fria,
stirrade med tusen djävlars onda ögon. I
sommarnattens bleka ljus går arktikernmed
ett från fruktan befriat sinne.» Det är den
arktiska prästens, shamanens, uppgift att
trösta och lugna de hysteriska människorna
och blidka de vilda andarna. Av de
beskrivningar, som meddelats om shamanen
i verksamhet, kan man sluta sig till, att
han är ett spiritistiskt medium i en
förhistorisk, vild omgivning. Elden i tältet, där
spektaklet äger rum, dämpas, shamanen
griper trumman, arbetar sig småningom upp
till våldsam extas och faller därefter i ett
tillstånd av medvetslöshet. Under transen
framkallar han likartade fenomen som det
europeiska mediet: sällsamma ljud,
knackningar och röster ljuda i halvdunklet,
föremål flyttas, burna av osynliga händer,
eteriska skepnader uppstå ur intet och
försvinna. Under tillstånd av hysterisk
personlighetsklyvning talar shamanen med an-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
