Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fredrika Bremer i Grekland. Av Åke Åkerström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremer i Grekland
ett problem av liknande art som i dagens
Grekland. I dag är nämligen situationen
väsentligt mera komplicerad.
I- Friskarorna voro på ett sätt en redan
århundradegammal institution i Grekland.
I byzantinsk tid hade sådana bildats för
att värna de kristna mot de inträngande
osmanerna och kallades armatoler
(»beväpnade»). När sedan den turkiska
ockupationen blev verklighet, fortsatte denna
milis sin gärning, särskilt i det bergiga
norra Grekland; understundom kommo de
turkiska myndigheterna till en
överenskommelse med dem genom att på dem
överlåta kontrollen av vissa vägar och ge
dem sold och proviant. På 1700-talet
lirkades emellertid med mycken skicklighet från
turkisk sida dessa privilegier dem ur
händerna, varvid armatolerna från sin
relativt erkända ställning till stor del
övergingo till rövarhanden (klefterna) i bergen.
För den grekiska befolkningen
sammansmälte sålunda så småningom begreppen
armatol och kleft till ett, betecknande
bäraren av motståndsandan mot turkarna.
Klefterna, likaledes en gammal institution,
voro brokiga skaror, inneslutande icke blott
yrkesrövare utan ock greker som av
patriotisk lidelse eller annan anledning
föredragit att ställa sig utanför den turkiska
överhögheten. Dessa friskaror, vilkas
hövdingar kallades capitani, opererade mycket
självständigt, alltför självständigt, och
omgåvos av folkfantasin ofta med ett
starkt romantiskt skimmer. Kleft blev till
slut en hederstitel.
Svårigheterna visade sig redan i början
av befrielsekriget. I Konstantinopel fanns
en gammal grekisk ämbets- och
köpmannaaristokrati (phanarioterna, efter stadsdelen
Phanar), som närde livliga förbindelser med
ryssarna och bland vilka särskilt framträda
de furstliga familjerna Ypsilantis,
Mauro-kordatos och Kantakuzenos. Inom dessa
familjer hade man genom resor och
vistelse i Europas centra förskaffat sig bild-
Kleft från det grekiska
frihetskriget.
ning och det politiska förstånd, som fanns.
De bildade också centralen för
motståndsrörelsen (Hetairian, ungefär
Vapenbrödraförbundet). Det skedde i Odessa i det
tsaristiska Ryssland. Från den utgick
signalen, då den franska revolutionens patos
bragt de långa frihetsdrömmarna i
Grekland till mognad. Det första organiserade
upproret, 1821, misslyckades emellertid av
flera skäl, och i stället uppblossade på
skilda ställen inom Grekland, först och
häftigast i det bergiga Peloponessos, lokala
uppror under de nämnda capitani. Därmed
började också dragkampen mellan den
provisoriska grekiska regeringen med
phanarioterna i spetsen och friskarehövdingarna.
Den namnkunnigaste av alla capitani
var Theodoros Kolokotronis; fore befrielse-
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
