Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kring en miniatyr. En svensk adelsman hos en landsflyktig kung. Av Ernst Fischer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Fischer
roade sig med att måla vid ett bord. Hans
må’are och jag voro sysselsatta vid två
andra.»
Detta är den första uppgiften i Adlerfelts
memoarer om några konstnärliga
sysselsättningar, men längre fram återkommer
han till samma ämne. Det är år 1719 —
han hade då fyllt 13 år — och
anteckningen lyder: »H. M. lät vid denna tid
hämta från Strassbourg en skicklig
miniatyrmålare Lutherburg. Min onkel lät mig
fortsätta teckna och måla, med vilket jag
flitigt sysselsatte mig och lyckades inom
kort så väl, att jag gjorde både porträtt
och snusdosor, framför allt utarbetade med
penna, vilka vunno gillande. Från min
barndom har jag haft stor förkärlek för
denna konst, som absolut fordrar både
mycken naturlig fallenhet härför och
begåvning. »
Här ha vi det sökta beviset för att
Adlerfelt, som vi misstänkte vara mästaren till
miniatyren i Malmö museum, verkligen
varit sysselsatt med miniatyrmåleri och
detta just vid den tidpunkt, då han på
slottet Weissenburg signerat miniatyren
ifråga. Och vi ha också fått en uppgift om
kungens och Adlerfelts lärare vid deras
konstnärliga mödor. Philip Jacob
Lutherburg var en Strassburgerminiatyrist utan
större begåvning. Få arbeten äro kända av
honom. Efter en tids vistelse vid kung
Stanislaus lilla hov for han vidare till andra
småhov, men drogs så småningom till Paris,
där han slutade sina dagar utan att ha
nått upp till Klingstedts berömmelse eller
kommit att räknas bland tobaksdosornas
stormästare.
Medan kungen och den unge Adlerfelt på
kvällarna roade sig med sitt målande och
sitt tecknande och läto dagarna gå,
började den äldre Adlerfelt ruska på huvudet
och tänka på framtiden. Detta liv var
ingenting för sonen till en svensk karolin,
som fallit på ärans fält vid sin konungs
fötter. Stanislaus öde var ovissare än nå-
gonsin. På honom kunde man icke bygga
en ung mans framtid. Därför tog han
brorsonen med sig och anträdde återresan till
hemlandet. I Sverige satt nu hessaren
Fredrik I på tronen till stort förtret för
det holsteinska partiet, som hellre sett
Karl XII:s systerson Carl Fredrik av
Holstein på platsen. Partistriderna voro heta
och det gällde för en ung man att hålla på
rätt häst. Båda parternas ministrar gjorde
goda anbud, men man tvekade länge, om
man skulle draga nytta av kung Stanislaus
varma rekommendationsskrivelse till
Fredrik eller icke. Så småningom fattade
emellertid de båda Adlerfeltarna det avgörande
beslutet. Den unge gick i holsteinsk tjänst
och Stanislaus brev blev aldrig framlämnat
till sin adressat. I oktober inskeppade sig
den unge Adlerfelt på hertigens jakt, som
förde honom till Reval och därifrån till
Petersburg, där han tillträdde sin tjänst
som hertigens kavaljer. I hertigens följe
fick han i Moskva närvara vid kejsarinnan
Katarina I:s kröning, som han ingående
skildrat i sina memoarer. Så småningom
blev han förflyttad till Holstein som
guvernör för tronarvingen Carl Peter Ulrik,
sedermera rysk kejsare under namn av Peter
III. Adlerfelt dog i Kiel 1747 och blev
begraven i Mariakyrkan i Hamburg. Han
återsåg aldrig sin beskyddare från
barnaåren, vilken han övergav för en oviss
framtid.
För kung Stanislaus hade emellertid ödet
glada överraskningar i beredskap. I
Adler-felts berättelser har en prinsessa skymtat
vid hovet. Det var dottern Marie. Hon var
född 1703 och hade nu uppnått giftasvuxen
ålder. Det var icke lätt att finna ett
stånds-mässigt parti för den fattiga, landsflyktiga
kungadottern, men man hade sina
tentakler ute. Hertigen av Orléans, prinsen
av Condé och andra voro på förslag, när
plötsligt Europas bästa parti kom inom
räckhåll. På listan av de 17 prinsessor, som
den unge Ludvig XV hade att välja på stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
