Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Fyra dikter. Av Katri Vala. Svensk tolkning av Ragna Ljungdell-Erlandsson - Apokalypsen - Ångest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA DIKTER
Av KATRI V Al A
Svensk tolkning av Ragna LjungdelloErlandsson
Apokalypsen
Orkanen har kommit.
Stjärnorna falla
som mogna fikon i storm
när draken piskar himlen med sin stjärt.
Berget störtar brinnande i sjön
och vattnet brusar, rött av blod.
Stjärnbekransad, i mantel av sol en
kvinna
ropar ut sin ångest och skräck:
draken står vid föderskans sida
bidande ett gossebarn som byte.
Men modern lyckas fly på örnens vingar
och sonen hägnas av en mäktig Gud.
Ur havet stiger Vilddjuret
med björnens ramar och lejonets gap.
Det talar stora ord.
Och lismarna bedyra:
»Han äger ej sin like,
ej överman i strid.»
Änglarnas skäror, från molnen fallna,
skörda jordiska vinträdets mognade
klasar.
Guds vredes stora vinpress fylles
och när den trampas, stänker blodet
vitt över åkerfält och hästar.
Stridslarmet fyller jord och himmel,
och fåglar äta hövitsmännens kött,
när Ormen, Vilddjuret, i djupet störtas.
Stilla står templet,
fyllt av förklaringens rökelse.
Det bidar Mänskosonens återkomst
och sångens stora brus.
Ångest
Hjärta, du kränger
som en båt i bränningen.
Upp och ner, upp och ner.
Båt, dyk djupt,
där bor friden bland havssnäckorna,
dunkla, gröna oändligheter,
sjöliljeängar och glidande lyktor.
Båt, dyk djupt!
Bland svarta granar
hänger månens vita dolk.
Vad lisa att pressa dess klinga,
smal och daggbegjuten,
in i hjärtats heta smärta.
Vattnen sluta sig sorlande,
stora vatten brusa
över den sjunkande båten.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
