Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Katri Vala. Av Ragna Ljungdell-Erlandsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K atr i Vala
l)et gjorde Katri Vala. -— Kriget seglar upp.
Hennes make blir politisk fånge; hon förlorar
det ekonomiska stöd som nu, till följd av
hennes på nytt frambrytande sjukdom, hade
varit nödvändigare än någonsin. Hon är nu
som diktare och människa så ensam, som blott
det verkligt stora kan bli här i världen. Driven
ut mot den yttersta gräns, där tillvaron vetter
mot meningslöshet och muserna tiger. —
Vintern 1942 känner hon sig materiellt ur
stånd att längre reda sig. Reser över till
Sverige med sin lille son, hamnar på Söderby
tuberkulossjukhus. Nu framtvingar äntligen
vänner och diktkännare ett samlat lyriskt
genombrott utåt för henne. Dock inte i
Finland utan i — Sverige. Genom
översättningsurvalet Vår sång. Av kritiken hälsas det som
en av höstens förnämsta lyriska händelser.
Nästan samtidigt ligger på
bokhandelsdiskarna i Helsingfors det till volymen ynkligt
tunna, monumentala diktkoncentratet
Vårdträdet brinner. Värt att notera är, att
samlingen icke upptar den samtidiga dikten
Vårsång anno 1940. Det lilla häftet vräks åt
sidan av höstbokflodens grumliga virvlar.
Kritiken går omkring det så att säga på
tåspetsarna. (Hur skulle det också varit möjligt
att just dà länka in strålkastarna på ett så
våldsamt naket utbrott direkt ur
människodjupet!) Katri Vala, vars exotiska
ungdomsdiktning vidgade den finska lyrikens
domäner över andra och tropiska hemisfärer,
är nu i djupaste mening internationell.
Vårdträdet brinner tillhör de ytterligt få finska
skapelser, vilkas konstnärliga nivå införlivar
dem med raden av denna tids bestående
europeiska uttryck. Dikterna sprutar inte
längre fram i kaskader ur livets rika
ymnig-hetshorn. De värker fram likt tunga, mörkt
lysande droppar. Distansen mellan Den
fjärran trädgården och Vårdträdet brinner ger
spännvidden i den tjugoåriga livskurvan.
Måttet finnes i dikten Mödrarna:
Smärtsamt är att vara moder
i denna värld.
Fasansfullt har du sargats,
vackra liv,
när mödrarna säger:
Bättre för barnet att dö.
»Världens upproriska ande» talar nu
uteslutande med stämman hos en ångestfull
moder. Varnings- och väckelseropet ur
Återkomst har förklungit. Dess tid är förbi. Kvar
står det ödsliga konstaterandet. Av
upproriskheten finnes ej mycket kvar. Kvar står
blott sanningen i sin sista och isigaste
konsekvens. Fimbulvinterns ismateria omklamrar
i skrämmande skönhet dikter som
Natthimmel, Vinternatt, Vintern har kommit. —
Ofördunklad är alltjämt bildernas magnifika prakt.
Denna bildkraft ristar i dessa dikter sin
slinga av eld kring ett sinnligt livsfragment
och lyfter upp det i kristallisk evighet. Ett
motstycke till denna lyrik finner man blott
hos de gamla kinesiska mästare Katri Vala
älskat och översatt. Rytmen har samma
levande puls som förr, den drar sitt sugande
svep in mot centrum i den väldiga visionen
Uppenbarelseboken, berget från vilket
dikta-rinnan en sista gång blickade ut över samtid
och framtid. Dynamiken finnes alltjämt. Men
trots det yttre livsstoffet liksom projicierad
på ett annat, ett »inre» plan. Dynamiken
finnes isynnerhet i de bägge milstolparna i
hennes diktning, de stora och tragiska synerna
Oasen och Skövlad ungdom. Symbolbildning
och omskrivning har inte mycken plats här.
Här behövdes blott att ge detta människolivs
strävan och innehåll ett direkt och enkelt
uttryck för att stor dikt av klassisk resning
skulle uppstå. En hel europeisk generation
har här fått ett av sina bestående
minnesmärken. Att insätta detta konstnärliga
vittnesmål i sitt tidssammanhang skulle kräva
en volym för sig. —- Också den stora glädjen
lever, hemlighetsfull och oåtkomlig, i
slutsidornas dödsnära sång. Allt är omflutet av
en genomskinlig klarhet, som för tanken till
sista avsnittet i Eino Leinos Helkavirsiä. Allt
är väsentlighet i substans och form, är buret
av den självfallna enkelhet som är det verkligt
storas insignium. Så substantiell i sin
sinnlighet och andlighet har Katri Vala ännu aldrig
varit. Alla gränser är upphävda. Hennes dikt
står nu mitt i centrum, vecklar ut sitt
kraftfält koncentriskt inom tillvarons hela sfäriska
rum.
Katri Vala skulle inte komma att tillägga
något.
Ännu en gång vände hon, driven av sin
längtan, tillbaka till hemlandet. Vår sång
är en i Finlands litterära hävder enastående
händelse: första gången en finskspråkig
diktare ännu under sin livstid genom en separat
volym översättningar vinner publicitet i
Skandinavien. Tvärtemot vad vännerna
hoppats förmådde denna framgång inte friköpa
Katri Vala från ytterligare lidanden och
förödmjukelser i hemlandet. Detaljerna i
slutakten av detta passionsdrama saknar direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
