Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - 1845 — studentskandinavismens stora år. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krister Gierow
diska länderna denna gång större än
någonsin tidigare. Det danska inslaget i den
lundensiska studentvärlden har ju varit
betydande — de danska studenterna där hade
sam-manslutit sig till en särskild nation, som
räknade icke mindre än ett hundratal medlemmar
— och även de norska studenterna voro många,
även om deras antal på sistone något minskats.
Den finska studentkolonien hade däremot
starkt decimerats; flertalet av dess
medlemmar återvände till hemlandet i samband
med den finsk-ryska freden.
En särskilt högtidlig prägel fick festen även
därigenom, att det i år förflutit jämnt ett
hundra år, sedan den första nordiska festen
firades den 13 januari 1845.
Förbrödringen de nordiska studenterna
emellan, studentskandinavismen, hade då
pågått under åtskilliga år. Att här närmare
redogöra för dess utveckling, är icke möjligt.
Litteraturen i ämnet är omfattande, och vad
tiden före 1845 beträffar kan framför allt
hänvisas till följande arbeten. Cecilia
Bååth-Holmberg behandlar i sin bok »Frihetens
sångar-ätt i Sverige på 1840-talet» (1889) en
rad skalder, som nått sin största berömmelse
just i samband med studentskandinavismen,
av vilka särskilt kunna nämnas Gustaf Lorenz
(Beppo) Sommelius, C. V. A. Strandberg
(Talis Qualis) och O. P. Sturtzenbecker (Orvar
Odd). I ett särskilt kapitel
»Studentskandinavismen» ger hon en mycket god skildring
av de många studentmötenas historia under
1840-talet. Evald Ljunggren har i en
uppsats »Från C. V. A. Strandbergs ungdomsår i
Lund» (Skåne. Årsbok 1927) lämnat
åtskilliga upplvsningar givetvis i första hand om
Talis Qualis’ insatser. Bert Möllers
»Lundensisk studentsång under ett sekel» (1931)
innehåller åtskilliga notiser av intresse även
i detta sammanhang, likaså Per Hallströms
»Carl Vilhelm August Strandberg» (1915).
I Ord och Bild årg. 52 (1943) ger Julius
Clausen en skildring av »Skandinavisk
Stu-dentertog 1843», alltså den första
gemensamma färden av köpenhamnare och
lundensare till Uppsala, och Margit Lindqvist
redogör i samma årgång för »1800-talets
studentskandinavism och Finland» dock med
huvudvikten lagd vid en något senare period.
Slutligen innehåller givetvis H. C. A. Lunds stora
verk »Studenterforeningens Historie 1820
-—70» (D. i—2, 1896—98) och F. B. Wallems
»Det norske studentersamfund gjennem
hundrede aar . . .» (D. 1, 1916) oerhört mycket till
studentskandinavismens historia. En del
samtida skildringar av enskilda episoder i denna
historia, officiella berättelser över olika
studentfärder o. dyl. komma att omnämnas i det
följande. — Efter en generell hänvisning till
ovannämnda arbeten torde det likväl vara
lämpligt att, såsom bakgrund till 1845 års
studentevenemang, i korthet angiva de
viktigaste data i studentskandinavismens
tidigare historia.
Den egentliga upptakten till en
intensifiering av förbindelserna mellan Nordens
studenter gjordes väl närmast den 23 juni 1829
vid det historiska tillfälle, då Tegnér i
Lundadomen lagerkransade diktarbrodern
Oehlenschläger bekräftande, att »Söndringens tid är
förbi». Och 1838 kom det första svensk-danska
studentmötet till stånd — genom en
improvisation. Det var ovanligt sträng vinter det
året, och fram i februari månad frös Öresund
till fullständigt. Så kom man i Lund upp med
det förslaget, att man skulle begagna sig av
den bro, som av naturen slagits mellan de
båda länderna, och göra ett besök hos
kamraterna i Köpenhamn. Den 28 februari
vandrade trettio lundastudenter från Malmö över
isen mot Köpenhamn. De danska studenterna
hade samtidigt kommit på samma idé, men
när nyheten om lundensarnas företag nått
Köpenhamn, inskränkte danskarna sig till
att möta sina gäster vid fortet Tre Kroner
utanför Köpenhamn. Gemensamt tågade
därefter danskar och svenskar över isen in mot
huvudstaden: den första svensk-danska
studentfesten vidtog och firades med våldsam
entusiasm. Två dagar därefter fullföljde
danskarna sina planer och återgäldade besöket.
Senare samma år gjordes åter ömsesidiga
besök, och när året därefter lundensarna på nytt
gästade Köpenhamn, deltogo icke mindre än
150 studenter i färden »derover», ett
imponerande antal i betraktande av att Lunds
studentkår vid denna tid icke räknade mer än
c:a 400 medlemmar. — Vid detta sistnämnda
tillfälle framträdde Lunds
studentsångförening för första gången utanför hemstaden,
och när färden 1842 upprepades, företogs den
synbarligen till tonerna av Otto Lindblads
nykomponerade kända Ångbåtssång, »Sätt
maskinen i gång, Herr Capten». Redan året
efter skall ångbåtssången ha varit känd i
Uppsala (Möller a. a. s. 69). Den placering,
som Lindblads porträtt med de första
takterna ur sången och hans autograf fått i
läroverksadjunkten Carl Schweders rikhaltiga,
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
