Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - 1845 — studentskandinavismens stora år. Av Krister Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1845 — studentskandinavismens stora år
strängt kronologiskt ordnade samling av
akademiskt småtryck i Lunds
universitetsbibliotek, synes annars ge vid handen, att den
tillkommit i samband med
Köpenhamnsfärden 1845.
Förbindelserna mellan lundastudenterna
och deras kamrater i Köpenhamn var
således redan på ett tidigt stadium synnerligen
livliga. Tiden var snart mogen för att utvidga
dessa förbindelser till att omfatta även
studenterna i Uppsala. Ar 1843 företogo
lundensare och danskar en gemensam färd till
Uppsala, varvid Talis Qualis var en av de
ledande krafterna och framträdde med bl. a.
en dikt, som väckte stort uppseende på grund
av sin starkt antiryska prägel. Över detta
möte i Uppsala föreligger en utförlig tryckt
relation med följande högstämda ingress: »Det
är fullbordadt! Brödraband omgjorda
Skandiens folk! Den sekelslånga striden är slut,
och sönerna af Yngve, Skjold och Sæming,
Asa-Odens barn, Asa-Gudarnes ättemän, stå
ännu en gång församlade kring tempelhärden,
icke den, på hvilket offret till Asar brann i de
Höga Salarne på Fyris’ strand, men kring
vetandets och sanningens härd, uti frihetens
höghvälfda tempel.» I fortsättningen heter
det: »Flerfaldiga gånger hafva de Danska
studerande besökt de Lundensiska och tvärtom.
Då beslöt man i år, att gemensamt besöka
Upsala, det äldsta lärosätet i Sverige. De
studerande vid Norrmanna-universitetet
inbjö-dos att medfölja; de voro ej beredda derpå,
men representant från deras lärosäte har
likväl icke saknats. Från Helsingfors infunno sig
äfven Finnar, för att återse sitt gamla
fädernesland. Hela mötet kunde ju derföre med
rätta kallas ett folkmöte, ett möte af det
unga Skandinavien ...» Även från dansk
sida utgavs en berättelse över resan och
mötet.
Som av det här meddelade utdraget
framgår var det norska deltagandet vid
Uppsalamötet icke betydande. I själva verket
deltog endast en norrman vid namn Rambech,
vilken snart därefter avled i Köpenhamn och
där fick det eftermälet, att »månge af
Deltagerne i Upsalatoget have i ham mistet en
dyrebar Ven og den skandinaviske Idee en
tro Tjener». Norrmännen var i det stora hela
i detta sammanhang »sig selv nok» och syntes
icke omfatta den uppflammande
skandinavismen med större intresse. Men likväl var
det ett norskt initiativ, som ledde till
skapandet av den tradition från studentskan-
dinavismens tid, som längst levat kvar och
som trots alla påfrestningar lyckats bevara
något av det bästa inom denna rörelse genom
ett helt sekel, »Nordisk fest till fädrens
minne».
Alltsedan 1834 hade norrmännen på
initiativ av Henrik Wergeland årligen firat en
»Fest til Forfædrenes Minde», första gången
i Eidsvold. Programmet för festen, som
firades den 13 januari, var sammansatt på
»gammel norsk eller nordisk vis», med
mjöddrick-ning ur horn, en måltid bestående av
renstek, fläsk och björnstek, samt givetvis tal
och sång. •—• Men ett norskt deltagande i de
gemensamma nordiska studentfesterna kom
tills vidare icke till stånd. En planerad resa
till Köpenhamn 1843 blev inställd, och trots
lundensarnas energiska uppmaningar blev det
norska deltagandet i Uppsalafärden samma
år som nämnts minimalt. Även 1844 blev en
påtänkt Köpenhamnsfärd från Uppsala och
eventuellt från Kristiania inhiberad på grund
av Karl XIV Johans död. I själva verket var
studentkåren i Kristiania alls icke enig i
fråga om ett deltagande i dessa nordiska
studentsammankomster, av politiska skäl. Det
var ingen tillfällighet, att de norska
studenterna firade sin första fest till fädrens minne
just i Eidsvold, och initiativtagaren till
densamma, Henrik Wergeland, var icke känd för
att vara någon varmare anhängare av den
skandinavistiska rörelsen. Diskussionerna i
Kristiania ledde emellertid till att man
beslöt föreslå studentkårerna i Köpenhamn,
Lund och Uppsala, att även de skulle fira
festen till fädrens minne. I det brev, som i
anledning av beslutet sändes till Köpenhamn
(avtryckt av Lund a. a. 2, s. 204 f.), och som
är daterat den 14 nov. 1844, heter det bland
annat:
Alt mere og mere levende erkjendes det af
Studenterne ved de nordiske Universiteter, at deres Kald
som Videnskabsdyrkere opfordrer dem til inbyrdes
Forbindelse, for engång i en modnere Alder at kunne
samvirke til at give den nordiske Videnskabelighed
en selvstændig Udvikling og sikre den for at blive
en blot Lærling af den mægtige udenlandske ... I
Fædreneolden søge vi Alle Grundvolden for vor Pagt,
et Forbund, hvis Grundtanke er en Sandhed, der
staar og maa staa fast uden at blive afhængig eller
overvældet af ydre og tilfældige Tidens Bevægelser
og Modens Luner. I den fælles Fortid er den Kilde,
fra hvilken vore Nationaliteter have sit Udspring, og
fra hvilken de maa hente nyt Liv til at virke i
Fremtiden . . . Derfor er det, Venner og Brødre, at vi paa
det norske Studentersamfunds Vegne foreslaa Eder
samtidig med de svenske Studenterskaber og os at
fejre en selskabelig Højtid til Fædrenes Minde som
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
