Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vid en gammal hälsobrunn. Till den 1 augusti 1945. Av Amelie Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en gammal hälsobrunn
dessa den nordiska naturens mest raffinerat
tecknade små konstverk -—■ danskarna
kallar dem Vibe-æg.
Längst bortom dem glindrar
vattenspegelns silver, bruten av de närmaste
båtarnas slagskuggor. Men bakgrunden av
stadens alltid lika tjusande siluetter, på
andra sidan de stora vattenytorna,
skymmes härifrån så gott som helt av alarnas
och pilträdens horisontalt släpande grenar.
Åt det motsatta hållet stiger terrängen
sakta upp mot fruktträdgårdens
vitblom-mande och svagt rodnande lycksaligheter
— sprängfyllda av förhoppningar. Vägen
dit går längs en mossbelupen bergknalle.
Rosiga rotskott av lönnar och låga
hägg-buskar smyger sig smeksamt kring de runda
granitformerna. De bildar ett vackert
uppbyggt postament åt den gamla välkända
grönskimrande oljekvarnen. Endast dess
övre del är synlig och härifrån denna
synvinkel får den en ny och överraskande
aspekt. Den är så riktigt inkomponerad i
terrängen att man kunde tro den stått här
och självvuxit. Någon annan byggnad syns
inte — med undantag alltså för den lilla
vita träpaviljongen härintill, vars tak
skyddar brunnen från att snöas igen av
hägg-blom.
Bakom brunnen — intill den höga branta
klippan, reser sig Djurgårdens väldigaste
och mest majestätiska ek. Dess fot är vid
som ett blockhus och på dubbel manshöjd
delar den sig i tre mäktiga stammar.
Grenarna breder ut sig i välavvägt samspel —
jag måste luta huvudet bakåt mot bänkens
ryggstöd för att kunna se ända upp till
kronornas toppar.
På vägen hit ut åkte chauffören Lund
och jag idag förbi många andra ekar som
redan hade vecklat ut sina gyllengröna
blad — men den här oldfadern tycks inte
göra sig någon brådska. Med rötterna djupt
nere i hälsobrunnens dolda källor står den
där och pumpar med lugn och osynlig
rytm upp livssaft i sina månghundraåriga
stammar. Knopparna och de första små
fina löven avtecknar sig mot dem i
pointil-listiskt flor. Just nu träffades trädet av
en bred solstråle och då började den nyss
så entonigt mörkskrovliga barken skimra i
varmt guldbrunt och krapplack rosa.
Det är emellertid inte endast syner och
dofter som denna ljuvliga
våreftermiddag överväldigar den som sista tiden
merendels varit instängd, ofta bunden vid sin
säng. I denna stilla ensamhet reagerar
man nästan lika starkt för ljudintrycken.
Trädgårdssångarnas tillrande pärlkör
överröstas än av de seglande måsarnas elegiska
jam-kraxande, än av någon fasantupps
triumferande trumpetstöt.
Men vad var nu detta? — Sannerligen,
jag skulle mycket misstaga mig om det inte
var hägerskrin som hördes bortifrån
stranden. Kanske ett besök av dem som har
bon och ungar däruppe på
Skansen-burarnas tak?
Det bästa har jag dock gömt till sist.
Det är trasten. Först hördes han på
avstånd men nu har han flugit raka vägen hit
och satt sig alldeles ovanför mig, i ekens
understa gren. Han går så helt upp i sin
sång att han inte vet vad som försiggår
omkring honom.
Minst av allt anar han vilken oskattbar
gåva han medfört åt en sextioåring som
åtagit sig att skriva om sin ungdom men
länge med förtvivlan känt hur omöjligt
det var. Efter alla de namnlösa fasor som
under dessa år gått fram över
mänskligheten, har det väl endast varit naturligt
att man tappade intresset för något så
avlägset, oviktigt och overkligt som ens
egna ton-år. Hela ens inre har upprest sig
mot tvånget att från dessa skakande
realiteter och därmed sammanhängande
uppgifter nödgas förflytta sig tillbaka till den
där sorglösa idyllen — ante diluvium.
Jag har nog nyktert och sakligt kunnat
rekonstruera de yttre dragen från den
tiden. Men det är först nu, denna välsig-
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
