Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vid en gammal hälsobrunn. Till den 1 augusti 1945. Av Amelie Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amelie Posse
färg för evärdeliga tider. Och det på ett
sätt som ingen före honom gått i land med
och väl knappast någon efter honom ska
förmå. Den saken är liksom en gång för
alla nu undangjord och de nya
generationerna får söka sig till andra uppgifter.
Sällan har väl ett stycke av vår gamla
jord ingått en så intim förening med en
man och hans livsverk. Man kan ju
numera knappast skilja på begreppen
Waldemarsudde och dess herre — det ena är ett
så perfekt uttryck för det andra. När man
träder innanför dess portar frapperas man
inte endast av ställets oemotståndliga och
egenartade skönhet och av dess läge mitt
emellan hav och skog och stad.
Man fängslas i ännu högre grad av den
vänsällt värmande och samtidigt så
fri-hetsälskande atmosfär som från alla håll
slår emot en. Det är något förnämligt
självständigt och i djupaste mening
demokratiskt i detta, som väl kan sägas vara en
kvintessens av det svenska väsendet —
när det är som allra bäst.
Medan jag äntligen gör mig redo att
lämna häggarna och hälsobrunnen, faller
några ord mig i minnet som jag en gång för
länge sedan hade skrivit, nere i Assisi.
Redan då funderade jag en hel del över
betydelsen av denna växelverkan mellan
en mycket mänsklig Människa och den
trakt där han levat och verkat:
»San Francesco har definitivt och
oåter-kalleligen satt sin prägel på denna plats.
Man kan inte låta bli att fråga sig om det är
hans blida och kärleksfulla innerlighet som
impregnerat hela den rosiga lilla staden
och strålat så klart att en återglans därav
stannat kvar för all framtid. Eller är det
möjligen så att han själv var en produkt
av den förunderliga mildhet varav själva
luften här tycks vara bemängd — sedan
urminnes tider?»
Teckningar av Jan Brazda.
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
