Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vid en gammal hälsobrunn. Till den 1 augusti 1945. Av Amelie Posse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid en gammal hälsobrunn
parten — till den grad har de under årens
lopp vuxit samman.
Under detta samtal vid
brunnspaviljongen hade jag tillfälle konstatera att
Lunds uppfattning om sin herres
inställning till dessa stora frågor verkligen
stämde. Om denne med större lugn och
tillförsikt såg fram mot det som
oundvikligen väntar varje människa vid slutet
av hennes levnadsbana, så tycktes det
sannerligen inte bero på att han var mindre
»förälskad i livet» än den sju år äldre
doktorn. Förklaringen låg tydligen inte heller
i någon vidare tro på en fortsättning av
den individuella existensen, utan snarare
i en avundsvärd sinnets jämvikt.
Visserligen sammanhänger denna med en
medfödd ovanligt harmonisk läggning, men
efter vad jag förstår ännu mera med det
lugn som ett väl använt liv skänker. Den
som fått tillfälle att tämligen oinskränkt
leva ut och förverkliga sina möjligheter,
kan nog med större jämnmod överlåta
facklan åt andra när han själv inte längre
orkar bära den vidare. . .
»Jag kan egentligen inte riktigt begripa
att den som levat ett rikt liv och efter
bästa förmåga försökt göra skäl för sig,
ska behöva gå och gruva sig för döden.
Det förefaller mig åtminstone nu som om
det skulle vara betydligt lättare att gå
bort, om man med saknad skiljes från det
man älskat. Det verkligt bittra vore ju om
man i sin sista stund skulle gräma sig över
att inte ha fått något ut av sitt jordeliv —
att inte ha något verk att lämna efter
sig. . .»
Han sitter en stund tyst och kisar upp
mot sina vita häggmoln och tillägger så
med sitt intagande småleende att »ska jag
vara alldeles ärlig, måste jag förstås
erkänna att det ändå är lite synd att man
ska vara tvungen en gång lämna allt det
här som är så vackert. Jag skulle nog bra
gärna vilja få lov att fortsätta mitt arbete
så länge som möjligt — det vill säga så
länge själsförmögenheterna står bi. Och
likaledes skulle jag vilja följa med och se
hur denna illa tilltygade värld ska kunna
repa sig. Du vet ju att jag — trots alla
pessimistiska framtidsspådomar ■—•
personligen inte kan låta bli att tro på att något
helt nytt och bättre ska uppstå ur denna
förödelsen. Och jag är inte rädd för detta
nya — vad det än blir!»
Han utslungar de sista orden med en
ung och trotsig glimt i ögonen som gör att
man kommer att tänka på stamfaderns
sydländska temperament och
revolutionära upprinnelse. Men när han strax
därefter ger sig iväg upp mot sitt hem, tar
han en liten omväg för att fredligen
inspektera sina Darwin-tulpaner. Ska de
kunna hålla sig sex dagar till? Det är då
Konstnärernas Vänner ska göra sin årligen
återkommande invasion på hans kära
»Udde».
Jag följer med blickarna den ranka
gestalten. När den försvunnit märker jag med
ens att trasten nu höres på långt avstånd.
Kanske har den flugit bort för att njuta
av de sista solstrålarna vid den lilla
galler-försedda inhägnaden som nyligen inretts
bakom »Gamla huset». Det var där ägaren
själv bodde i sju somrar, innan det stora
nya blev planerat och färdigbyggt.
Skuggorna har nu lagt sig över narcissängen —
endast i ekens krona dröjer solen ännu
kvar. Jag känner med en liten rysning att
det lider mot kväll. . .
Den dagen blir det inte mera skrivet.
Men jag kan ännu inte slita mig från
platsen, utan sitter kvar och fortsätter på egen
hand vårt samtal. Mest tänker jag dock på
honom själv och på det hem han skapat åt
sig härute under så aktsamt
tillvaratagande av den omgivande naturens
ursprungliga karaktär.
Om Bellman målade
stockholmslandskapet och Djurgården för oss i odödliga ord
och toner, så kan man väl säga att
Waldemarsuddes nuvarande ägare har diktat den i
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
