- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 /
311

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Sten af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från Stockholms teatrar

särskilt den svårspelade scenen på isen, var
ypperligt iscensatta men grep inte, mycket
därför att Gerd Hagman inte grep.

När Dramaten sist gav Kronbruden (1918)
spelade Molander själv Mats — hur det nu
kunde gå till. Nu gjordes den otacksamma
rollen övertygande nog av Hans Strååt.
Elakheten hos svägerskan Brita stöttes fram i
intensiva hatrepliker av Birgitta Valberg.
Tekla Sjöblom gjorde Kärstis mor med trygg
och säker karakteriseringskonst. Men den bästa
insatsen var Märta Ekströms Jordegumman.
Denna figur, halvt troll, halvt gammal
mamsell med sockersöt inställsamhet som överdrag
över ondskan, skrämde mer än hela
spökma-skineriet tillsammantaget.

Efter fjorton dagars speltid måste
Kronbruden läggas ner. Den följdes av ett
egenartat irländskt skådespel, Den heliga enfalden
av Paul Vincent Carroll. Denne irländare,
som förut är okänd här men som flitigt
spelats i sitt hemland, i England och framför
allt i Amerika, fullföljer en linje, vi känner
från den irländska dramatik, som tidigare
introducerats i Sverige. Ehuru mera kyligt
intellektuell till sin läggning söker Carroll
liksom O’Casey (vars senaste stora
skådespel Red roses for me getts i Göteborg men
tyvärr inte i Stockholm) i en stil, där
verklighetsskildring och symbolik, humor och poesi
blandas, komma åt och gestalta själva
livsproblemen hos sitt folk, detta folk, vars
tillvaro i modern tid företer så utpräglat
dramatiska drag. Här, i dramat om den lilla
tjänsteflickan Brigid, som tror sig stå i kontakt med
Den heliga Birgitta, avser han troligen att
visa, hur det ursprungliga och trosvisst
folkliga hotar att klämmas sönder av
rationalismen hos å ena sidan den hårda
högkyrklig-heten, i Hans Högvördighets gestalt, å andra
sidan den radikala otron, förkroppsligad av
läraren O’Flingsley. Det viktigaste är, att
symboliken inte hindrat diktaren att skapa
ett levande drama med levande gestalter.
Framför allt intresserar Hans Högvördighet.
Med sin air av kyrkofurste och sina
motsvarande anspråk verkar han på oss, som lever
i ett demokratiskt och protestantiskt land,
som relikt från ett långt avlägset förgånget.
Men hans personliga öde, det samtidigt
hög-modigt och bittert upplevda främlingsskapet
bland ett folk, som han föraktar, griper starkt.
Han blir tragisk som alla ensamma, utan att
vi för ett ögonblick accepterar honom som
karaktär eller livstyp.

Lars Hanson som Thomas S k er rit i
»Den heliga en f al den».

Dramatiska Teatern.

Av denne Thomas Skerrit hade Lars
Hanson skapat en monumental figur, hans första
under ett spelår, som kanske för
skådespelarens del varit det största hittills. Lars
Hansons svaghet som scenisk artist, svårigheten
att nå kontakt med medspelare och publik,
blev här en obetingad konstnärlig tillgång.
I isolerat högmod satt denna kanonikus i sitt
strängt magnifika hem och njöt i ensam
förfining sin amontillado och sina klassiska
auktorer lika fjärran från de människor, han ser
ned på, och den tid, som rusar ifrån honom.
Tafatt sökte han få ut en smula mänsklig
värme ur vänskapen med sin tjänsteflicka,
vars egenart han trots all sin begränsning är
stor nog att urskilja. I behandlingen av
sockenbor och underlydande präster
hämnades han ensamheten i utpräglad sadism.
När Hans Högvördighet stukade sina
pastorsadjunkter, kände sig en hel teatersalong
försatt tillbaka till skolbänken. Det var en
styrka i föreställningen att han i sådana
scener inte vann vår sympati utan kom oss att
identifiera oss med offren.

Mai Zetterling, teaterns enastående
framgångsrika tredjeårselev, har förmågan att ge
sig hän åt en roll till den grad, att man har
intrycket av total självförglömmelse. När

311

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:34:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free