Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Glim stedt
Carlo Gomes.
Men Cecilias hand ges av fadern utan vidare
bort till portugisen Dom Alvaro, som i
sångpartiturets personförteckning ■— i likhet med
alla icke-portugisiska europeer — betitlas för
»äventyrare». I fortsättningen spelar
fästmannen en föga framträdande roll, och hans
död i en drabbning med aimoréerna blir i
sista akten blott omnämnd i förbigående.
Värre är det med Perys rivalskap till den
spanske »äventyraren» Dom Gonzales, som
inte aktar för rov att fönstervägen intränga i
Cecilias sängkammare, där han först rörd
betraktar den i sängen sovande; från sin mera
vanliga brutala sida visar han sig när den i
nattlinnet skakande ungmön betygar honom
sin avsky. »Ni i detta rum. . . Ni måste haft
starka skäl» — yttrar med rätta fadern som
alarmerats av ett av den tilltagsne besökaren
■— fråga inte, varför — avlossat skott;
denne hade just lindrigt träffats av en
pil som genom det livligt trafikerade fönstret
avskjutits av Pery. Men den indignation som
den i sovrummet plötsligt församlade
mängden uttrycker för Cecilias objudne gäst
blåser bort för en ny sensation: borgen har
omringats av aimoréer. Den som obesvärat,
hand i hand med den nyss djupt förtörnade
fadern, tar ledningen vid försvaret är just den
snygga gossen Gonzales.
En fjärde tillbedjare råkar den i striden
tillfångatagna Cecilia ut för i aimoréhövdingen
Cacico, i vars läger hon till en början står
fastbunden. Som alltid i pjäsens kritiska
situationer uppenbarar sig Pery, som för sin
älskades skull låtit ta sig till fånga. När Cacico
snabbt kommit underfund med arten av de
känslor som de båda fångarna hyser för
varandra förkunnar han domen över
guarani-hövdingen: denne skall dödas och bli kalasmat
för de äldsta i stammen. (Egentligen är det
visst guarani som är kända för kannibalism.)
Först skall dock Cecilia få förljuva den
dödsdömdes sista stunder »med en kyss och ett
famntag» — detta enligt stammens
traditioner (som lyckligt sammanfaller med
operakompositörens åstundan efter »rituella»
baletter och körer samt kärleksduetter). De
långt utdragna ceremonierna avbryts av de
instormande portugiserna med guvernören i
spetsen, som vid sitt blodbad skjuter ned
aimoréhövdingen och räddar Cecilia.
»Försök att göra sista akten mycket
dramatisk», skrev Gomes till en för en senare opera
påtänkt librettist. Det går mycket dramatiskt
till i den till borgens källare förlagda sista
akten av »Guarany». Dom Gonzales och hans
kumpaner, som redan tidigare i pjäsen smitt
upproriska planer mot guvernören, har av
denne dömts till döden för myteri. Nu väntar
sig de sammansvurna räddning genom
aimoréerna med vilka de är i maskopi. »Jag dör,
men tar er alla med mig i döden», utropar
den inringade Dom Antonio, i samma
ögonblick som han tuttar på några i källaren
förvarade krutfat.
Före denna mångmördande knalleffekt har
emellertid Pery (som visserligen tog in gift i
tredje akten) på sina starka armar burit bort
Cecilia ■—- en definitiv förening av de båda
älskande vilken — enligt den ministeriella
utläggningen — »i en romantisk form
symboliserar hur Brasilien sammansmält med den
västeuropeiska civilisationen». Som ett
uppbyggligt moment må annoteras att den
portugisiske hidalgon inte utan vidare tillät
indianen att rädda dottern. »För främmande gudar
du faller i stoftet», konstaterade fadern
strängt. »Vad hör jag!», svarade indianen.
Ett sådant hinder står alltså i vägen! Guaranis
gudar jag vill förneka! Invig mig du i din
lära–—»
»En provkarta på, ett varuhus av alla
upptänkliga orkestrala, vokala och sceniska
effekter» — därmed har någon, med rätt eller
orätt, jämfört någon av Meyerbeers operor,
och för ett ideal i den vägen, för den ofta
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
