Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde häftet
- Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera- och konsertkrönika
perfekt föreställning. Ny som Greta var Gurli
Lemon-Bernhard, som tillsammans med sin
syster Benna Lemon-Brundin som Hans
bildade ett dramatiskt och musikaliskt idealiskt
sagosyskonpar. -—• När samme dirigent
tidigare dirigerat »Mästersångarna» har han
före-bråtts för allt för snabba tempon som gått
ut över lyriken. Nu föreföll det som han i
tempoavseende ibland gick till motsatt
överdrift utan att ändå få fram det där som förut
saknades i hans magistrala tolkning. Bland
nytillkomna uppmärksammades särskilt Arne
Wirén som en på nytt sätt och lagom
karikerad Beckmesser. -—- Alldeles i början av
höstsäsongen togs »Maskeradbalen» upp med
två nya unga framställare, Carl-Axel Hallgren
som René och Margareta Bergström i
spåkvinnan Ulrikas parti — den senare ett nytt
namn, hittills Verdi-specialiserad genom
Am-nerisdebut och som Konsertföreningens
mezzosolist i Requiem. Sämre fullgjorde de båda
inte sina uppgifter än att de kunde ha
förunnats få behålla dem till närmast senare
uppförande då Jussi Björling som gäst skänkte
föreställningen ökad stimulans.
*
»Den första baletten om hur en docka
förvandlas till människa» — så har Per Lindberg
i sin bok om balettkonsten angett innehållet
i Coppelia. Riktigt så förhåller det sig ej,
eftersom det är en flicka av kött och blod
som — alldeles som i »Nürnbergerdockan» —
agerar docka. Till denna senare hade
libret-tisterna hämtat uppslaget från
Hoffmannnovellen »Der Sandmann», som också blev
källan för marionettinslaget i Offenbachs
opera. Med nöje förnyades bekantskapen med
verket när det nu ingick som första hälften i
en av George Gé inscenerad
balettföreställning. Musiken av Delibes är inte bara graciöst
insmickrande och rytmiskt pikant, den talar
också ett för pantomimiskt spel tillrättalagt,
motiviskt illustrerande språk.
Äntligen fick Elly Holmberg, som blott
blir bättre och bättre med åren, utföra
Svanhildas parti, och hon blev det intet skyldig
ifråga om den förening om virtuositet och en i
det mimiska speglad esprit som fordras av den
dockhärmande flickan. De manliga
huvudpartierna är övervägande mer pantomimiska,
i synnerhet Coppelius’, där den mångsidige
Teddy Rhodin förvandlat sig till en
mumie-liknande trollgubbe. Som Frans fick Julius
Mengarelli litet mer tillfälle att visa sin smidiga
dansörtalang. Men vilken rikt varierad,
charm-full danskonst visade inte balettkåren i sin
helhet i den första akten, som främst ger
denna balett sitt bestående värde.
I den efter skisser av Harald Garmland
utförda dekoren väckte första aktens
fransk-betonade miljö någon förvåning eftersom inte
bara scenariot men också danser sådana som
mazurka, czardas och de över ett slaviskt
tema utförda variationerna mera talar för en
liten stad sur les confins de la Galicie.
Tyllkjolar hade efterträtt de här förut sedda
ungerska nationaldräkterna, och mairie lästes
det på det annars sommarbehagligt ljusa
torgets lilla myndighetsbyggnad.
Hoffmanns-atmosfär ägde andra aktens
kuriositetskabinett med sin kollektion av bisarrt roande
marionetter.
I Lualaba, programmets senare del,
frapperade nog mest den Garmlandska insatsen.
En fantastisk djungelvegetation och de i den
afrikanska natten vitglimmande attributen
på de i övrigt nakna negerkropparna —-
särskilt den bilden sitter kvar på näthinnan.
Åter hade balettmästaren för koreografiskt
ändamål valt ut ett symfoniskt verk, nu
Gershwins pianokonsert i F-dur. Sixten
Ehrling, som nyss dirigerat »Coppelia», hade
nu flyttat ned i orkestern som en till
dans-ackompanjatör degraderad solist. I
kompositionen finns jazzelement som kan locka till
negroid koreografi. Den som nu bjöds var en
underlig blandning av en del negeraktigt
otympliga vaggningar och högst civiliserade
dansrörelser, bl. a. vittnande om vildarnas
bekantskap med tåspetstekniken. Särskilt i
kärleksscenen som framställdes till konsertens
långsamma sats syntes den dansanta och
pantomimiska kompositionen ganska löslig, med
alltför improviserade ut- och inspatseranden
mellan kulisserna. Festligt show-artad var
emellertid stammens avslutande stora fest vid
vilken den unga hövdingen-Teddy Rhodin
förenades med den vita Lualaba-Brita
Appel-gren. Bröllopet gick av stapeln trots häftiga
protester från den amazonståtliga
Bagala-Cissi Olsson-Åhrberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:34:57 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0417.html
