Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Komiken som reflex. Av Nils Antoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Komiken som reflex
tare att slippa loss då censorn på förhand är
försvagad eller har fått order om indulgentia.
Är den iakttagna skadan av svårare art,
nås även de högsta skikten genast och
identifiering inställer sig (den fullständigaste
graden av resonans), med förskräckelse,
medlidande, hjälp- eller flyktimpulser m. m. som
följd. Härav följer att det komiska intrycket
är så att säga ytligt, endast griper en del, en
sida av den iakttagna verkligheten, icke
situationen i dess helhet, med alla dess
personliga moment. Här ligger skillnaden mot
det vi kalla skadeglädje, som är individuell,
överlagd, allvarlig, ihållande, hänför sig till
just denna individ och denna situation.
Komiken är ett ögonblickets barn, primitiv och
oöverlagd, framkallas av ett omedelbart,
partiellt intryck och är som sådant så att säga
objektiv och principiell, symbolisk, icke ett
mera fullständigt, individuellt, övertänkt
ställningstagande. Just i egenskap av
relativt primitiv, reflektorisk företeelse får den
det i viss mån opersonliga, allmängiltiga,
som flera filosofer torde ha iakttagit och
grubblat över och som först i ljuset av ett
fysiologiskt betraktelsesätt synes bli
begripligt. Komiken blir, såsom redan inledningsvis
sades, en objektiv, opersonlig och därmed
förädlad skadeglädje, liksom skönheten är en
objektiverad och därmed förädlad åtrå.
Skadeglädje i vanlig mening kan man känna
endast gentemot den man hatar, komisk kan
man finna även den man älskar, till och med
sig själv!
429
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
