- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofjärde årgången. 1945 /
443

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Boileau: Ur L’art poétique. Svensk tolkning av Allan Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ur L’ ar t -p o éti que

förtjänar efterföljd ännu i våra dagar.
Gå troget i hans spår! Tag upp från hans epok
hans klara tankegång och klangfullt rena språk!

Det finns författare, vars dunkla tankar höljas
i täta floskelmoln och bak en dimport döljas,
som ej förnuftets dag kan öppna ens på glänt.
Lär dig att tänka först, om du vill bli skribent!
I mån som man förstår den dunkelt eller redigt,
uttrycker man en sak tillkrånglat eller ledigt.

Låt inte jäkta dig, hur brått det än kan tyckas!
Att skriva fort och väl på en gång sällan lyckas.
Hafs röjer vanligtvis rent dilettanteri,
men sans och självkritik utmärker ett geni.
Jag älskar mer en å, som sakta över sanden
framporlar leende bland blommorna på stranden,
än regnsvälld vattubäck, som fylld av dy och siam
med skrål och raseri och virvlar brusar fram.
Ty skynda varligt, vän! Och tappa inte modet
men putsa jämt och samt varenda vers i odet!
Finslipa omigen från början och till slut,

lägg till en rad ibland, men oftare — stryk ut!

* *

*



Ur Tredje sången.

Det finns ej en reptil och ej ett monster till,

som inte verklig konst förvandlar, om den vill.

Med ett par penseldrag — det ser vi nästan dagligt —

kan ett brutalt motiv bli drägligt, ja, behagligt.

Så ger oss tragedin trots allt ett mått av fröjd,

när vi ser Oidipus, av oblitt öde böjd;

och modermördaren Orestes oss bedårar,

fastän hans samvetskval framtvingar våra tårar.

Ett dramas handlingstråd bör genast klart utredas,
så att entréerna naturligt förberedas.
Jag ler åt en aktör, som inte sjunger ut
med vad han vill för slag förrän vid scenens slut.
Han kan i värsta fall helt trassla till intrigen
så alla, som ser på, vill gäspa ideligen.
Då var det lika gott att säga med ett tag:
»Jag är Orestes, jag! Och Agamemnon jag»,
som att hovera sig med armarna och benen

443

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:34:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1945/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free