Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - C.-F. Ramuz — ecce vates! Av Esther Grenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lausanne — Ouchy. Rive du Lac.
C.-F. Ramuz ■— ecce v ätes!
Av Esther Grenen
—Sdet tidsenligt att läsa en diktare
som söker det tidlösa, det eviga? I en tid då
en dag jagar den andra och en sensation
störtar över den andra. Är det tidsenligt att
läsa en diktare som lägger de obetingade
värdena som måttstock och talar om fulländning
i en värld som blev så försagd att den måste
söka sin framtids räddning i omöjliga
kompromisser? Diktaren Ramuz ser det enkla,
skildrar det klara, ritar den rena konturen.
Han älskar ordning, allt står på sin plats,
berg, människor, stjärnor, träd, kokkärl, liar.
Och det skänker en stor, en plastisk ro. Är
det tidsenligt att läsa en sådan diktare i en
värld som befinner sig i kaotisk jäsning och
som skakas av historiska laviners åska?
Det är inte bara tidsenligt, det är nöd-
vändigt. Och det är en lycka att en sådan
diktare finns. Man vill gärna lära känna
honom.
Ty detta betyder ingalunda en flykt undan
det närvarande. Tvärtom. Ramuz är ingen
världsfrämmande drömmare, han är en
obönhörlig realist. Hans land är intet underland,
det är verklighetens land, hos honom blommar
ingen romantikens blåa blomma, men i varje
gullviva han skildrar, i varje liten anemon
tror man sig se en blomma sådan man ännu
aldrig sett den. Man ser den nämligen med
diktaren Ramuz’ ögon. Och de äro mycket
märkvärdiga ögon.
Egentligen är det oriktigt att kalla Ramuz
diktare. Han säger själv en gång: »Jag tycker
inte om att man är ’skald’.» Men vi ha i vårt
445
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
