Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Om fyrtiotalets svenska konsthistoria. Av Oscar Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Reuterswärd
karaktären hos Cornells och Lindbloms
arbeten väckte omedelbart debatt och avtvang
fackkritiken de mest divergerande omdömen.
Den förres framställning presenterar med
kompendiets tyngd och koncentration allt
vad forskningen hittills bragt i dagen av
skulptur, måleri och arkitektur i vårt land
samt insätter denna skatt på sin plats i det
europeiska sammanhanget. Lindbloms
historik flyter fram med essayartad lätthet och
elegans, alltsomoftast öppnande utblickar mot
konstens gränsområden eller ut i det
samtida kulturlivet. Som mest anmärkningsvärda
åtskillnad utelämnar Lindblom rigoröst -—■
till en del för att mildra sammanstötningen
med Cornell — all konst av utländskt märke.
Till raden av svenska konstöversikter sluta
sig också Erik Lundbergs ovannämnda
historik över arkitekturen i Sverige samt hans
exposé Svensk bostad (1942). I det senare
arbetet har Lundberg försökt följa det
traditionella svenska byggnadsskickets linje
tvärsigenom alla importerade arkitekturstilar och
därvid lyckats isolera genuint svenska
uttrycksdrag — något som Lindblom knappast
förmått i sin motsvarande analys.
Dessa många översiktsverk upplysa om
hur pass vidgad kunskapen om vår konst
för närvarande är — men också om hur
fragmentarisk. Otaliga intressanta fakta ligga
blott ofullständigt kända och pocka på ett
fördjupat studium. Och en rad viktiga
sammanhang äro ännu helt outredda. Den
flödande rika och originella folkkonsten1 har
sålunda inte ägnats någon samlad kritisk
bedömning och inte heller grafiken i vårt land.
Andra lakuner i vårt vetande lämna
fjorton-och femtonhundratalens kyrkoarkitektur,
barocklandskapen i måleriet, storhetstidens och
sjuttonhundratalets borgerliga
dekorationskonst och romantikens måleri och skulptur.
Slutligen sakna vi också monografier som
göra rättvisa åt flera av våra allra största
konstnärers insatser. Adelcrantz, Peter Adolf
Hall, Ehrenstrahl, Nicodemus Tessin d. ä.
och Jean Erie Rehn äro alltjämt förmenade
en genomgripande skildring.
1 Två speciella bidrag från senaste tid må dock
nämnas, fil. lie. Svante Svärdströms »Dalmålningar»
(1944) och fil. lie. Gunnar Jungmarkers
»Döder-hultarn» (1943).
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
