Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Selma Lagerlöfs Efterlämnade skrifter. Av Helge Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selma Lagerlöfs E f ter lämnade skrifter
till Herr Arnes penningar, i Trollmusik
skymtar förebilden till Kejsarn av Portugallien,
och novellen En vårstorm hör samman med
Drottningar i Kungahälla.
En av de bästa och för författarinnan mest
typiska är En emigrant, berättelsen om den
märkvärdiga dockan Laban som gjorde
järnvägsresor runt hela landet. I djupare mening
handlar den om fantasien, diktargåvan, som
kan förhånas men inte förkvävas: »Löje,
förtal, vad är det mot att äga fantasiens
gudagåva förkroppsligad under sitt tak?»
Såsom Afzelius påpekar, är det Selma
Lagerlöfs egen historia i sinnrik förklädnad.
I den i år utkomna andra delen har
utgivaren upptagit några självbiografiska skrifter
och minnesteckningar, meddelat några
inlägg i aktuella spörsmål och publicerat tre
förut i bokform tryckta skrifter — Fru Fasta
och Petter Nord, Ett äventyr i Vineta och
Meli — av vilka den förstnämnda
ursprungligen ingick i Osynliga länkar (1894) men
uteslöts i dess tredje upplaga (1904). Volymen
innehåller utom kommentaren också en
efterskrift av utgivaren.
Detta band omspänner Selma Lagerlöfs
hela författarbana. Den gripande
barndomsupplevelsen En spelmanshistoria är från 1891,
och det ypperliga inledningskapitlet
Judeunge till den aldrig fullbordade biografien
över vännen Sophie Elkan har sysselsatt
henne under de sista veckorna av hennes liv.
Det är, såsom Afzelius övertygande visar,
det allra sista som hon skrivit, tydligt
inspirerat av judeförföljelserna i Tyskland.
Intressant att läsa just i dessa dagar efter
andra världskrigets slut är hennes strax efter
förra världskrigets slut skrivna Ett minne
från stridsåren. Skriften återger de intryck
från sønderjyders och danskars gemensamma
kamp, som hon mottagit vid besök på Askovs
folkhögskola så tidigt som 1895.
Förtjusande barndomsminnen möta oss i
Björneborgarnas marsch och Julklappsboken.
I Andromedas klippor har hon humoristiskt
och tydligen rätt fritt återgivit ett
reseäventyr från Syrien med sig själv och Sophie
Elkan som huvudpersoner. Gripande är det
tal hon höll vid Sophie Elkans grav. Bland
övriga minnesrunor förtjänar särskilt hennes
vackra hyllning till Matilda Widegren vid
dennas bortgång 1938 att nämnas. Den har
fått en naturlig anknytning till Gösta
Berlings saga, det verk som inledde deras långa
samarbete. Verkan blir så mycket starkare,
som slutet med dess tack för Matildas vackra
jorde vandring stilistiskt liknar det tack som i
slutet av sagan riktas till majorskan för
hennes goda arbete. Bland Selma Lagerlöfs
uttalanden kan framhållas betraktelsen över
svenskhetens bevarande med dess skickliga
utnyttjande av ett reseminne om en liten
svensk pojkes avfärd till föräldrarna i
Amerika från sin farmor och Sverige.
Av de förut i bokform tryckta berättelserna
är väl Meli den bästa, men det är
tacknämligt att också de andra blivit omtryckta.
Allt i volymen står naturligtvis inte lika
högt. Ett och annat kan kanske synas
obetydligt, t. ex. betraktelsen Mina händer, men
man ville ändå inte ha det borta, eftersom
det alltid belyser någon sida hos
författarinnan. Av efterskriften framgår, att
utgivarens gallring varit berömvärt sträng. Av det
otryckta materialet ha endast fullt
genomarbetade ting medtagits. De synas alla vara
omistliga. Av det som Selma Lagerlöf själv
har tryckt i tidningar, tidskrifter o. d., äro
föreliggande två volymer ett begränsat urval.
Det som har uteslutits, kommer senare att
utgivas i samband med en planerad kritisk
upplaga av hennes samlade verk och en
bibliografi över hennes författarskap. Hit höra
bl. a. hennes många skrifter av mindre
omfång, hennes uttalanden i skilda frågor,
företal, nekrologer, tal och annat. Uteslutna äro
också hennes många dikter — blott tre ha
ansetts lämpliga i urvalet — och dramatiska
arbeten, vilka senare i flera fall ha skrivits i
samarbete med andra.
Denna utgivningsprincip synes vara den
riktigaste, och det sätt på vilket den har
till-lämpats, förtjänar högsta lovord. Få läsare
torde t. ex. sakna nekrologerna över de
mindre kända vännerna Anna Oom och Elise
Malmros, vilka uteslutits, men alla böra vara
tacksamma för att minnesorden över Eva
Fryxell, Sophie Elkan och Matilda Widegren
ha kommit med.
Mot behandlingen av texterna synes ingen
anmärkning kunna riktas. Eftersom de äro
från vitt skilda tider och ofta inte ha bevarats
i den form som Selma Lagerlöf själv har givit
dem, är det förvisso riktigast, att de ha tryckts
med modern stavning och med den
interpunktion som användes i Skrifter, 1933.
Denna upplaga, den s. k. jubileumsupplagan,
granskades av hennes vän Valborg Olander,
som har granskat praktiskt tagit allt som
hon lämnade till tryckning från och med
573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
