Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Selma Lagerlöfs Efterlämnade skrifter. Av Helge Gullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Gullberg
Nils Holgersson (1906). Anmälaren, som själv
något studerat Selma Lagerlöfs manuskript,
kan understryka Afzelius’ omdöme, att hon
fäste liten vikt vid den yttre formen. Hon är
planlös i sin interpunktion, osäker i sin
stavning och i bruket av stora bokstäver.
Detsamma gäller f. ö. också ofta om valet av ord
och former. Hon kan skriva ej och inte i
samma mening, i ena raden »den utländske
våldsmannen», i den andra »den vilda
tyrannen». I hennes tidigare tryckta arbeten
möta ofta bestämda pluralformer på -e:
»prostarne», »herrarne». Författarinnan själv
synes emellertid konsekvent ha brukat
former på -a, såsom framgår av
originalhandskrifterna, alltså »prostarna», »herrarna». Att
utgivaren återinfört dessa, förefaller riktigt.
Även i övrigt har han ibland följt
handskrifterna, när trycket varit oriktigt eller
inkonsekvent. Ändringar mot både tryck och
handskrift förekomma sparsamt och gälla rena
förbiseenden. Däremot ha med rätta även
ganska påtagliga språkfel fått stå kvar,
exempelvis varken i stället för vare sig, hans
i stället för sin, beryktad i stället för ryktbar.
Så långt anmälaren har kunnat kontrollera
kommentarens redogörelse för rättelser,
ändringar och varianter, är den ytterst
noggrann och tillförlitlig. Allt tyder på att man
genomgående kan lita på dess uppgifter.
Den är frukten av ett otroligt tidsödande och
samvetsgrant arbete. I vissa fall har det gällt
att gå igenom flera tryckversioner av en text
och ett otal handskrifter och utkast. Så t. ex.
i fråga om berättelserna En emigrant,
Träbibeln och Andromedas klippor. Sedan har
kommit mödan med att ordna
handskrifterna, att välja ut den lämpligaste för tryck
eller för jämförelse med det ursprungliga
trycket och att meddela de viktigaste
varianterna. Den som nu ser det färdiga resultatet,
anar inte vilket huvudbry det måste ha
kostat utgivaren att tänka ut en konsekvent
plan för handskriftsbeskrivningar, för urvalet
av textvarianter m. m. Av all denna möda
märks ingenting i kommentaren. Den är
starkt koncentrerad, överskådligt uppställd,
klar och koncis. Den kommer att bli
synnerligen värdefull för forskningen. Den visar
t. ex. vilken betydelsefull insats Valborg
Olander gjort. Bl. a. kan man här finna stöd
för uppfattningen, att hon till stor del bär
ansvaret för den orientering mot en ledigare,
mera talspråklig form som framträder i Selma
Lagerlöfs senare arbeten och nyupplagor av
äldre verk. Kommentaren lämnar också
intressanta upplysningar om var berättelserna
förut varit tryckta, om vilka handskrifter
som ha bevarats, om deras utseende och
textvärde samt var de finnas. Den ger inbli:k i
Selma Lagerlöfs arbetssätt, hur hon ofta
gjorde många utkast, innan hon nådde den
slutliga formen.
Inte mindre givande äro kommentarens
litteraturhistoriska partier. I knapp och
koncis formulering strör utgivaren här frikostigt
omkring sig med värdefulla upplysningar ur
sin stora sakkunskap. Man får reda på
uppslag och källor till verken (t. ex.
Riddardot-tern och havsmannen, Reors saga, En
vårstorm, En emigrant), deras verklighetskärna
(Andromedas klippor) eller hela
tillkomsthistorien (Själen, Rönneberga sparbank,
biografien över Sophie Elkan). Gång på gång
häpnar man över utgivarens ingående
kännedom om allt som har samband med Selma
Lagerlöfs diktning. Man kan t. ex. peka på
kommentaren till berättelsen Trollmusik.
Ytterst belysande äro de många citaten ur
Selma Lagerlöfs brev och
dagboksanteckningar, som skickligt inarbetats i
kommentaren. I några fall ha också prov på andra
versioner än den tryckta meddelats (t. ex.
Sagan om bergen och Meli).
Ord- och sakförklaringar givas sparsamt
och röra väsentliga ting, som de flesta läsare
inte torde ha reda på, t. ex. kavasser och
fryksdalsordet skrota. Det är naturligtvis
smaksak, hur mycket som bör tas med.
Möjligen kunde även orden bussarong och
panascher ha förklarats, liksom det kunde ha
angivits, vilka de av Selma Lagerlöf nämnda
psalmförfattarna Nilsson och Alin äro (del
II, s. 149).
Korrekturläsningen är omsorgsfullt gjord.
Anmälaren har endast noterat två tryckfel:
han i stället för hans i del II, s. 56, r. 31 och
L i stället för R i del II, s. 410, r. 28. För
övrigt spanar man förgäves efter fel och
inkonsekvenser, såvida man inte skall nämna
en sådan obetydlighet, som att vid
återgivandet av strukna partier utgivaren någon
gång angivit sina egna anmärkningar inom
vanlig parentes, medan han i regel lämnar
dem inom klammer, eller att vid angivandet
av att något strukits, ibland ordet efter
skrives med liten begynnelsebokstav, ibland med
stor.
Fastän utgivaren själv blygsamt träder i
bakgrunden, är upplagan i alldeles speciell
574
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
