- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
18

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Fjalar och Oidipus. Av Erland Ehnmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erland E Immar k

Vad är mänskan, att mot er hon stormar!
Stjärnor like, i onådd rymd
len I genom molnen av jordens öden,
dem i lek en fläkt av er vilja styr.

Mannen yves: väldig, mångbeprövad,
van att segra, som klippan hård,
vill han böja allt, dit hans ande bjuder,
krossa allt, som möter med trots hans bud.

Havet svallar vredgat, stormen ryter;
men I bjuden, och vågen sänks,
havet lyder, havet, som flottor slukar,
har ej makt att svälja ett hjälplöst barn.»

Runeberg menade nu, att det som
vederfors Fjalar, innerst inne inte var ett straff
utan en nåd. Det är en nåd, ansåg han,
att bli övertygad om sin egen ringhet, att
ställas inför tillvarons härskande makter,
att tvingas underkasta sig den verklighet,
som uppenbaras i dem.

Man har invänt, att gudarna, som de
tecknas i Kung Fjalar, inte kunna kallas
moraliska makter. Fjalar kuvas av dem,
men han kuvas inte av rätt utan av makt.
Han har inte gjort orätt, han har endast
velat göra rätt på egen hand, utan deras
hjälp. Konsekvensen av Runebergs
ståndpunkt skulle bli, att makt är rätt. Gudarna
äro starkare; följaktligen måste människan
böja sig.

Runeberg har inte varit i tillfälle att
svara på en sådan invändning, men hans
mening var, att gudarnas straff är deras
sätt att visa Fjalar hans mänskliga
skröplighet. Gudarnas ledning av människornas
öden är i grunden ett barmhärtigt sätt att
föra människan till rätta.

Emellertid är inte allt sagt med detta.
Med den gjorda invändningen får hela
problemet onekligen en aktuell tillspetsning,
vilket dock inte hindrar, att man möter
samma frågeställning mycket klart
utformad i en mycket gammal bok. Det är Jobs
problem. Job har alls inte gjort något,
som gör hans vedermödor berättigade: både
från Jobsbokens egen och från vår
synpunkt är han en i allo hederlig och rätt-

skaffens man, väl värd att få leva i lycka
och lugn. Icke desto mindre förföljs han
av de mest gruvliga öden, och i den stora
diskussion, som förs mellan honom och
hans vänner, tycker man att han
odisputabelt ligger över. Här finns inte heller någon
hybris. Job har rätt, tycks det, men får
orätt. Han är rättfärdig men blir olycklig.
Den lösning, som problemet får i Jobs bok,
är mycket lik Runebergs, trots vissa i och
för sig betydelsefulla skillnader.

För Fjalar medför hans personliga tragedi
en omvändelse. Den består i att han inser
gudarnas makt och sin egen ringhet; han
är nöjd att få gå till dem. I den stora
slutuppgörelsen i Jobs bok, när Gud själv
talar till Job, är det ungefär på samma sätt:
det framförs intet annat argument för Guds
handlingssätt, än att han är så mycket
större än en människa, och Job måste säga,
att han själv är för ringa för att kunna
svara. Han tar tillbaka allt vad han sagt
och ångrar sig i stoft och aska. Också här
leda olyckorna, kan man säga, till en
omvändelse, men det är att märka, att
Jobs-boken väl betraktar Jobs lidanden som en
en prövning, men inte en prövning så att
säga i uppfostrande syfte, så som
Runeberg menade att fallet var beträffande
Fjalar, utan en prövning i syfte att ta reda
på hur mycket Job tål. Det är mycket
betecknande, att det i Guds tal aldrig är
fråga om att vad Job utstått skulle vara
menat till hans eget bästa. En
betydelsefull skillnad är också den, att Fjalar väntade
sig ett liv hinsides graven, något som
däremot var främmande för Job — Job fick
därför ersättning redan i detta liv. Tron på
ett liv efter detta var väsentlig för
Runebergs åskådning; han har också försvarat
gudarnas behandling av Hjalmar och
Oihonna med att dessa kunde få sin lön efter
döden.

Runeberg menade, att den grekiska
tragedien innehöll tankar, besläktade med dem
som han framställt i Fjalar och som även

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free