Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Amerikansk idealism. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna L en ah Elgström
nya världens mark, var därför också viktigare
för amerikansk historia än vare sig Virginias
konstitution av år 1619 eller den
kyrkoordning, varigenom den stora
puritaninvandringen till Massachusetts år 1630, för att tala
med dess ledare, adelsmannen John
Win-throp (1588—1649), »återupprättade Guds
kyrka i vildmarken». Ty denna kyrko- och
samhällsordning var ingalunda så
demokratisk som »The Mayflower Compact», från
vilken i rätt nedstigande led de principer
stamma, vilka förklara att USA:s styrelse bör
vara »en regering av folket, genom folket och
för folket».
Puritanerna tillhörde ett högre skikt inom
det engelska samhället än pilgrimerna; med
»den stora invandringen» överfördes till den
nya världen traditioner, seder och fördomar
från den engelska klassvärlden och i kyrkligt
avseende presbyteranismens centraliserande
ideer. Benämningen »Puritan» kommer ju
från »purify» = rena (det användes redan
1569 om fromma kristna i bemärkelsen »God’s
unspotted lambs»). Puritanerna ville inte, som
separatisterna, revolt mot statskyrkan, de
önskade reformera den inifrån, och först då
detta inte längre syntes möjligt, emigrerade
de i tusental till den nya världen.
I dess mark låg dock redan radikalismens
frö nedbäddat; puritanernas kyrka
organiserades även den enligt kongregationalistiska
principer. Men därmed byggde dessa engelska
knapadelsmän och präster in en oförenlig
motsats till sin calvinistiska lärobyggnad i
själva dess grund — en motsats, som så
småningom skulle spränga den sönder och
samman. Ty efter dem kommo andra och
djärvare sökare och samfund, vilka, hur olika de
än voro, hade det gemensamt att de hellre
än handla mot de bud, deras samvete gav
dem, flydde till världens yttersta rand. Den
gamle puritanpredikanten William
Stough-ton säger självmedvetet men sant om denna
utvandring, att »Gud sållade en hel nation för
att få gott utsäde i den nya världen».
Puritaner och sedan också kväkare samt
andra av de många olika trossamfund, vilka
senare togo sin tillflykt dit, voro inte bara
religiösa fanatiker utan lika ofta också
driftiga och företagsamma köpmän och
företagare. Stränga calvinister, som puritanerna
voro, måste de ju finna sig i ovissheten om
sitt eget öde i evigheten. Om de voro
förutbestämda till evig nåd eller evig fördömelse
var Guds fruktansvärda hemlighet. Men
vandrade en man eller kvinna i Herrans
fruktan kunde han eller hon dock nära ett
bävande hopp om Guds nåd, eftersom den
kraft en sådan vandring förutsatte blott kunde
förlänas en syndare av Nåden själv.
Till människans skyldigheter hörde enligt
calvinismen att rätt förvalta detta jordiska,
som även det var en förläning av Herran.
Följde framgång i materiella ting
Gudsmännen i spåren, så måste även detta tolkas som
ett tecken på att de voro stadda på rätt stråt.
Säkert har den amerikanska synen på en rik
man som också en god man, ytterst stigit
ur denna puritanismens konception av
förhållandet mellan andligt och materiellt
framsteg.
»The Saints at the Bay», som de mera
världsliga och kavaljersmässiga virginierna
kallade sina nordliga grannar, hade också alla
skäl att känna sig nöjda. År 1651, då Boston
alltså nätt och jämnt var myndigvordet,
skriver en prästman, Samuel Johnson, att
»staden blivit knutpunkten för hela kustlandets
handel; där bygger man goda skepp och folk
av alla nationer komma dit för att rusta sig
för sjöfärder». Då Cromwells protektorat
hemma i England begynte, var också
Massa-chusettskolonin med sina 14 tusen
medborgare, fördelade på fyra grevskap, sina 30
städer, sin välrustade milis och framför allt
sitt självmedvetna prästerskap och sina
initiativrika företagare och köpmän en makt att
räkna med i den nya likaväl som gentemot
den gamla världen. Men vid denna tid hade
också teokratsamhället blivit en benhård
oligarki, styrd av präster och
magistratspersoner, vilka inte tilläto någon att få
rösträtt inom samhället, som ej gillades som
kyrkomedlem. Guvernör och råd voro endast
svärdbärare åt prästkastens andliga makt.
Att denna makt inte var nogräknad, därom
vittnar indianernas bittra men vanmäktiga
hämndeaktioner och de andra koloniernas
förebråelser, vilka en holländsk mynheer i
Albany uttrycker så här: »Engelsmännen i Norr
betrakta sig som Israels stammar och kalla
alla andra för Belials barn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
