Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Amerikansk idealism. Av Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerikansk idealism
hemma, i stället funno att, för att citera en
amerikansk författare, »det första de
förföljda gjort, sedan de nätt befrielsen, var att
uppresa en galge och bygga ett fängelse»,
flydde de längre in i vildmarken, för att där
grunda nya och enligt deras »inre röst»
sannare tabernakel åt Herran. — Uttrycket »den
inre rösten» härstammar från en av de
djärvaste av dessa nya sökare — djärvast, emedan
hon som kvinna även hade att trotsa
könsfördomarna hos de allsmäktiga präster, vilka
hon anklagade för att narra människorna att
»Mose röst var brudgummens röst».
Änne Hutchinson, maka till en förmögen
och mycket beskedlig nybyggare av
borgarklassen, som följt sin brinnande gudfruktiga
hustru till den nya världen, blev också strängt
bestraffad för sin djärva revolt mot
lagiskheten omkring sig och år 1637 utstött ur det
puritanska samfundet. Hon tog sin tillflykt
till vildmarken och blev den första rebell, som
grundade en ny koloni: Rhode Island.
En annan statsbyggare var Thomas Hooker
(1586—1647), en intellektuellt högtstående,
viril och kolerisk prästman, vilken gav sin
koloni Hartford, det nuvarande Connecticut,
dess konstitution, »the Fundamental Order»,
vars bestämmelser om rösträtt och valbarhet
för alla samhällets manliga medlemmar,
oberoende av förmögenhets- eller religionsvillkor
ger Connecticut rätt att anse sig som
födelseort för de principer, på vilka USA:s hela
regeringssystem fotar sig: en representativ
demokrati, garanterad av en skriven konstitution.
En tredje av kolonigrundarna var Roger
Williams (1603—83), en visionär sökare och
drömmare långt före sin tid, i mycket en
förelöpare till de stora nyengelska
transcen-dentalisterna under puritanidealismens
blomstringstid på 1850—60-talet. Williams drömde
om att grunda ett samhälle öppet för alla,
där alla skulle vara fria och likställda. Han
förverkligade också delvis sin dröm i den av
honom grundade kolonin Providence, till
stor förargelse för teokraterna, vilka på alla
sätt sökte omintetgöra hans företag.
Först eftervärlden har riktigt insett hans
betydelse inte blott som en religiös drömmare
utan också som en social tänkare, vilken
influerat inga mindre än Milton och Locke.
Samvetsfrihet var enligt hans mening
människans förstfödslorätt som evighetsvarelse.
Staten, i vilken han endast såg en
organisationsform för mänsklig sammanlevnad, skulle som
sitt främsta mål ställa att vara en garant för
denna rätt. I Williams stridsskrift mot
teo-kratin i Boston, »The bloudy Tenets of
Per-secution» möter man än i dag fullt aktuellt
stoff. I mindre skala och på en mindre seen
utkämpades mellan honom och Hooker å ena
sidan och teokraterna å den andra på detta
tidiga stadium därborta i den nya världen
den strid mellan idén om staten som
härskaren — puritanteokraternas »gudomliga
skapelse», vars uttolkning gav prästerna deras
gudomliga makt över folket —- »överstaten»,
som nutidstermen lytt bland diktaturernas
folk — och den demokratiska idén om staten
som tjänaren, vilken ännu ej, ehuru hotad,
är övervunnen i vår moderna värld.
Aristokrati och folkstyre, ledareidé och demokrati
stodo redan då mot varandra, och striden
gällde den rätt puritanerna en gång flytt
för att skydda men sedan i sin
maktfullkomlighet glömt och svikit: rätten till suverän
mänsklig samvetsfrihet.
Den dag i dag är ser amerikansk kultur
vördnadsfullt upp till denne, som en dåraktig
kverulant en gång hånade flykting — den
förste, vilken gav uttryck åt en av de
viktigaste satserna i amerikanskt idéväsen, om
kyrkans och statens inbördes oavhängighet
och om fullständig religionsfrihet. Men man
mera än vördar honom, man älskar också i
honom förkroppsligandet av något mycket
ungt och dock mycket gammalt i världens
historia — frihetskravet som Amerika
skyddat i sina skogars och vidders djup och vilket
åter och åter fått röst genom dess diktare och
drömmare, idealister och pionjärer.
Ännu en sådan idealistisk pionjär var ju
William Penn (1644—1718), vilken år 1681
grundade kväkarekolonin Pennsylvania som
»en tillflyktsort för betryckta och förföljda
av alla nationer». Utom en from man var han
också en man av värld och sökte fullfölja sitt
program genom att attrahera till sin nya
koloni förmögna och respektabla trosfränder
även från andra länder än England:
menno-niter, mähriska bröder och andra kväkarna
närstående sekter, vilka med ursprung från
medeltida mystik i Gudsvännernas och andra
kretsar nu blommade på nytt på den tyska
pietismens träd som en reaktion mot
formalismen i lutherdomen och den reformerta
kyrkan. Redan på detta tidiga stadium begynte
alltså »smältdegeln att sjuda», strömmade
från alla håll sökande och fria själar till
Amerika, framför allt till Mellankolonierna,
men också till Södern, där t, ex. i början av
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
