Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Två lyriker. Av Olof Lagercrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Lagercrantz
Karl Vennberg.
fri flykt, mellan parkens vårdade gångar och
häckar och den fria naturen bortom
människors boningar.
Det ena vore väl helt enkelt: vara som man är.
Det andra är väl: att mot udden spjärna.
Och hade jag den skarpa udden mindre kär
så vore jag som andra, mer än gärna.
De raderna rymmer ett program, ett
svan-och vildgässprogram, omöjligt att realisera,
men fyllt av befruktande spänning.
I mvcket är Ekelöf romantiker och
mystiker. Han hämtar gärna sina symboler på
havsbottnen, under det medvetnas yta. Han
ber om sepiornas ögon, han hör »hemlig
klockklang bristande genom djupen», han
intervjuar barnflickan som dränkt sig. Aldrig
tidigare har havet betytt så mycket för
honom som i denna samling. Till en del får det
fattas som en dödssymbol. I »Samotrake» är
han en roddare som sliter vid sin årtull på
dödens skepp. I fören skrider Nike mot en
hamn som ingen känner. Men fastän ingen
vet varifrån och vart, är det seger nog att
vara med, att leva, att inte nå fram. I
»Emigranten» — byggd på en dröm — lider
diktaren skeppsbrott och förlorar ett år av sitt liv.
Denna dikt handlar om skuldkänslan, om
en dunkel känsla av att ett brott blivit be-
gånget utan att någon vet var, när eller hur.
På något sätt har kanske Kafka här spelat in.
Dikten är av mäktig verkan, men trotsar en
utförligare analys. »Jarrama» är en
dödsfantasi, genomskälvd av förintelseskräck, en
dikt som samtidigt bränner och förlamar. T
»Gvmnosofisten» lägger Ekelöf fram sin
religiösa tro eller rättare sitt sökande efter det
översvinnliga. Herren är »Någonting Annat».
Endast det outsagda har mening och kraft.
Livet är det steg jag inte tagit, det namn jag
ännu ej uttalat. Det enda som finns är »det
andra», det som fördunstar då vi sträcker ut
handen efter det. Det är en evighetstro utan
gud, en bekännelse till ett heligt »något»
bortom ord och förnuft.
Det är omöjligt att i en anmälan ge en
föreställning om »Non serviams»
mångfaldighet och lyriska rikedom. Ekelöf är väl inte
alltid så logisk eller så märkvärdig som
tänkare, men han bjuder oss livet i all dess
fullhet. Han har geniets öga och
förvandlingskraft. —-Jag skall alltid räkna det som en
lycklig dag i mitt liv då jag fick hans senaste
diktsamling i min hand. Jag hoppas att
många får uppleva samma glädje.
Karl Vennberg, i detta nu en av våra
skarpsinnigaste och hederligaste kritiker,
anmälde i Bonniers litterära magasin »Non
ser-viam» och förklarade bland annat: »Den
vävnad av halvsanningar, halvlögner, eftergifter,
anpassningar, förräderier och konventioner,
som de flesta efter några få och föga
uppseendeväckande slingerbultar under puberteten
godtar som normalverklighet, har i honom
(Ekelöf) alltid haft en enveten fiende. Han
har bekämpat den som dynamitard och höjt
sig över den som gud.» — Det är ingenting
att anmärka på denna karakteristik, men den
gäller oförbehållsammare Vennberg själv.
Idédiktaren Ekelöf fångar man inte in i
brådrasket. Det kan falla honom in att slingra
sig undan. Han är lyriskt och romantiskt
oberäknelig. I Vennbergs tankevärld däremot
härskar en logisk klarhet och man får ibland
det intrycket att han fruktar den fria poetiska
ingivelsen. Han är en dynamitard med
normalverkligheten som objekt, en knivkastare
som med utsökt precision naglar fast
halvsanningar och halvlögner och en fantasifull
överrumplare av konventioner. Politiskt är
han radikal, men utvecklingsoptimist är han
inte och han synes mena att människan till
evig tid är dömd att leva förnedrad av lögn
och oredlighet. Det dröjer inte länge förrän
!50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
