Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Gustaviansk kavalkad. Två böcker och en utställning. Av Arvid Stålhane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid Stålhane
är förhållandet med minst ett tiotal porträtt.
Det är kanske oundvikligt, där blott en enda
bild av vederbörande existerar, men att
placera samma porträtt både till vänster och
höger i samma uppslag är väl ändå för
mycket av det goda, även om Pechlin som »hatt»
presenteras i fyrkant och som »mössa» i
oval. Samma porträtt av denne osympatiske
ränksmidare återkommer f. ö. ännu en gång
i större format. Absolut förkastligt är det att
tre gånger föra in samma icke särskilt
karakteristiska porträtt av den vackre Axel von
Fersen d. y. i svensk översteuniform. Här
finns dock en rad porträtt att välja på.
Andra gången (1792) var han generalmajor,
men som han då presenteras i egenskap av
kungagunstling hade man där gärna velat se
den förnäme hovmannen t. ex. efter
Lafrensen-miniatyren på Löfstad. Då översteporträttet
tredje gången återkommer i samband med
Fersenska mordet —• denna uniform var då
avskaffad sedan åtta år — var Fersen ju
nitton år äldre, general och riksmarskalk.
Man tycker att Bredas magnifika porträtt av
riksmarskalken i all sin ståt här hade passat
bättre, så mycket mer som det ju var i denna
egenskap han uppträdde vid mordtillfället.
Av den unge Wilhelm Mauritz Klingspor
finns ett bra porträtt under år 1786, men nog
hade man väntat ett annat av honom ett
par hundra sidor längre fram som
överbefälhavare i finska kriget 1808. Där borde Bredas
porträtt av den gamle fältmarskalken varit
självskrivet.
Varför har ungdomsporträtt av konungens
syskon placerats långt fram i boken, under
det att respektive hertig Carl, 23 år, Sophia
Albertina, 18 år, och Fredrik Adolf, 21 år,
vid trontillträdet 1771 avbildas såsom mycket
äldre. Om dessa porträtt bytt plats hade allt
varit i sin ordning. Man blir frapperad att
1771 se detta gubbansikte på segraren vid
Högland, målat 1799 av österrikaren Lampi.
Paschporträttet sid. 98 hade passat bättre
eller ännu hellre Roslins vackra
ungdomsporträtt av prinsen. Då Sophia Albertina vid
34 års ålder blir abbedissa av Quedlinburg
avbildas hon som 14-årig flicka, trots att
ingenting i texten motiverar det.
Visserligen har man redan tre gånger sett
Kellgrens förfinade drag på Sergels medaljong
när illustratören finner behovet av omväxling
påkallat, men varför skall han då, när hans
död notificeras bredvid ett tryck av
Dumboms leverne — mellan vilka ju veterligen
icke finns något samband — lida smäleken
att avbildas i en urusel etsning, tafatt och
fullkomligt okonstnärligt utförd på 1880-talet
av en typograflärling i Jönköping, vilken
använt en känd litografi som förebild, som i
sin tur återgår på Sergelmedaljongen.
Genom den föregående trefaldiga
åskådningsundervisningen har ju läsaren redan lärt sig
hur skalden såg ut. En bild av minnestavlan
på Jakobs kyrkas norra vägg hade här varit
mer på sin plats.
I samband med statsvälvningen 1772
avbildas Sprengtporten, Gustav III och Toll.
Sprengtporten, var vid denna tid endast
riddare av Svärdsorden, men är här
porträtterad som kommendör med stora korset. Ett
mvcket bra porträtt av S., där han endast
bär riddartecknet, finns emellertid på
Gripsholm och hade varit riktigare. Av Gustav III
reproduceras en intetsägande bröstbild i
kröningsmantel, och dock finns ju Paschs
porträtt av konungen i livdrabantkårens
uniform sådan han bar den revolutionsdagen
med vit armbindel. Toll, som då var
överjägmästare, bär fältmarskalksuniform med
serafimerordens blåa band. Det skulle dröja
fjorton år innan Toll första gången bar någon
som helst ordensdekoration, nämligen då han
blev kommendör av svärdsorden 1786.
Självklart stå ej alltid porträtt och bilder
samtidiga med relaterade händelser att få.
I ett historiskt verk är det då av största
vikt att låta bildunderskrifterna ge besked
härom. Sid. 59 t. ex. finns ett porträtt av
kommendanten i Kristianstad Hellichius och
under står endast »Kapten A. Hellichius».
På målningen bär han dock generalsuniform,
vilket illa rimmar med underskriften, som
borde anmärkt detta. Som general hette han
ju dessutom Gustafsschöld.
»Någon porträttlik bild av Scheele finnes
icke» står det på sid. 70. Just den här
publicerade bilden jävar detta, ty den är —
visserligen i andra hand — gjord efter den
medalj som, graverad av Joh. Gabr. Wikman,
Vetenskapsakademien lät slå över Scheele
blott tre år efter hans död. Ledamöterna skulle
säkert icke då godkänt en fantasibild av sin
frejdade akademikamrat. Detta påpekades
också från vetenskapligt håll under den
kuriösa striden om det falska Scheelefrimärket.
Bokens bild är hämtad från ett nyårskort
som Nitroglycerin Aktiebolaget sände ut
1904 och är i sin tur en kopia efter en tidig
litografi tecknad efter medalj profilen. — Här
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
