Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ehrensvärd, nyklassicismen och Rom. Av Einar Löfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehrensvärd, nyklassicismen och R o ni
smyckade med segerbyte, glansen av de
gyllene helgedomarna. Några få år senare
kommer västgöternas stormning av Rom
och därpå skovlingen genom vandalerna,
och knappt tvåhundra år efter Claudius
Claudianus står Gregorius den store på
predikstolen i sankt Peters basilika och
liknar i en storstilad betraktelse det fordom
världshärskande Rom vid en åldrad och
maktlös örn, vars fjädrar fallit av och vars
vingkraft är förlamad.
Ännu dystrare blir bilden under
medeltiden, och en besökande främling,
Hilde-bert av Tours, skriver i början av
iioo-talet med vemod, att det är slut med Rom,
Roma fuit. Och dock kan inte heller han
undandra sig den fallna storhetens makt.
Ingenting, säger han, kan förinta det som
ännu står kvar liksom ingenting kan bygga
upp det som fallit. »Så mäktigt danades
Rom av människors skaparhänder, att inte
ens de evigas vrede kunnat utplåna det.»
År 1429 kommer så Poggio Bracciolini,
den store humanisten, med en vän ridande
uppför Capitolium, stiger av hästen uppe
på själva den Tarpejiska klippan och sätter
sig till vila på ett marmorblock bland
ruinerna av kolonner och tempel. Den
tragiska ödeläggelse, som överallt mötte hans
blickar, har han skildrat i den berömda
traktaten »om lyckans omskiftelser», De
varietate fortunae. Han talar där om
klippan, på vilken han sitter: en gång i den grå
forntiden hade den varit betäckt av vilda
busksnår, men på Vergilii tid kröntes
den av templets gyllene tak. »Templet är
störtat, guldet är rövat, lyckans hjul har
fullbordat sitt kretslopp och den heliga
marken vanställes åter av törnen och snår.»
Senatorernas bänkar, säger han, äro
övervuxna av vinrankor eller täckta av
av-skrädeshögar; Forum Romanum är
inhägnat till köksträdgårdar eller upplåtet
åt betande bufflar och svin; åt alla håll
sträcka sig enorma ruiner som lemmarna
av en jätte.
Konstantin den Store.
Konservatorspalatset, Rom.
Det är en patetisk bild, men mindre än
ett sekel därefter börja Bramante och
Rafael, följda av Michelangelo, sin
verksamhet, och ett nytt Rom med rikare
perspektiv reser sig ur förödelsen. Vid samma
tid, som omfattar Ehrensvärds resa i
Italien, utgav Gibbon de första delarna av sitt
klassiska verk om det romerska
kejsardömets nedgång och fall, och han berättar
själv att det var utsikten från Capitolium
som först bestämde honom att gripa sig
an med den väldiga uppgiften. En alldeles
likartad bekännelse avlägger vid mitten av
1800-talet Ferdinand Gregorovius, den
berömde tecknaren av Roms öden under
medeltiden.
Kasta vi slutligen en blick på vårt eget
land, så finna vi vid slutet av 1840-talet
en mycket fattig skolgosse vid Växjö
gymnasium, som efter ett par oroliga och
disharmoniska år lämnar läroverket —
utan att ens kunna få ut sitt avgångsbetyg,
därför att han inte hade pengar att betala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
