Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vad de italienska stadsnamnen gömma av Italiens historia och kultur. Av Berengario Gerola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Va d de it a li ens ka stadsnam n en g’o m m a a v
Italiens historia och kiil tur
Av B er en g ar i o G er ola
-S v AR vi med själen rik på drömmar
färdas genom Italien och på de av krigshärar
och folkhopar upptrampade vägarna, längs
helgonens, diktarnas och pilgrimernas
vandringsled, återuppleva seklernas gång, möta vi
under vår vallfart luftiga profiler av olivträd
och cypresser, mytologiska ek- och
kastanjelundar, havsstränder, berg och solbrända
slätter, leende renässansmadonnor och
ängla-körer, triumfbågar och kyrkor, forntida gravar
och strålglans från gyllene mosaiker. Italiens
kultur, där naturens och människans verk
tyckas danade av ett enda »varde», talar till
vår fantasi och till våra sinnen genom otaliga
tecken och bilder.
Men aldrig eller nästan aldrig placera vi på
ett levande sätt in namnen på Italiens städer,
floder, berg och byar bland dessa tecken. När
tåget utan att stanna ilar förbi de små
stationerna, vilka somnat vid signalklockans
entoniga ljud och springbrunnens lugna porlande,
förbi den öde perrongen och
stationsinspek-torns röda mössa, se vi nätt och jämnt
skymten av namnets svarta bokstäver, som då
redan äro långt borta. I våra ögon kvarstanna
plötsliga syner av borgar, som haka sig fast
vid en bergsluttning, kyrkor som lysa vita
i grönskan, byar som tornlikt kröna kullarna,
men namnen äro endast fragment av glömda
bokstäver. Sålunda flyga längs Italiens vägar
namnen Lodi och Crevalcore, Fånö och
Pracchia, Santhià, Belgioioso och tusen andra.
Men också de mest kända, mest ryktbara
namn äro för oss enbart ett frammanande av
de platser som de beteckna, utan att vi
någonsin tänka på vad namnet i sig självt, i sin
bokstavskombination innehåller. Tvärtom, ju
mer bekant namnet på en stad är oss, desto
mindre tänka vi på vad det betyder, och ofta
tänka vi rent av inte på att det alls kan ha
någon särskild betydelse. Stadsnamnet är
bara en etikett, en sammanställning av
bokstäver, som tjänar till att i abstrakt och
algebraisk form utmärka en viss plats. Därför
frammana namnen Milano, Taormina,
Stockholm, Paris, Florens för vår själs öga en bild,
ett minne, en dröm, som är fullständigt
främmande för namnets »betydelse» och endast
motsvarar ett logiskt eller känslobetonat helt,
alltefter den individuella uppfattning som var
och en har av dessa städer.
När vi däremot söka att få just namnets
betydelse klar för oss, när vi bemöda oss att
bortom bilderna upptäcka, vad ett visst
stadsnamn vill säga, vad bokstäverna Florens,
Venedig, Rom, Palermo betyda, se vi en helt
ny och okänd värld öppna sig för våra ögon.
Våra stadsnamn få ett oförutsett och oanat
liv, liksom toge de mänsklig gestalt i Italiens
och dess folks historia.
Vi, som ha sökt spåren av Italiens
tusenåriga kultur i triumfbågarna och i kyrkornas
mäktiga resning, i den avlägsna rösten från
de etruskiska terrakottorna och i uttrycket
hos renässansens Venusgestalter, vi
varsebliva att jämsides med dessa större, ofta
ofantliga spår tala också — med svagare
röst — våra städers namn på ett språk, som
leder oss från vår historias lysande bragder
och vårt lands gudar till vårt vardagslivs
enklaste yttringar.
Detta rika innehåll bör inte förvåna oss,
när vi betänka, att varje namn i vardandets
ögonblick äger en precis betydelse och vill
uttrycka en idé, en bild eller ett begrepp, som
folket hämtar från det mänskliga livets mest
skiftande sidor och som växla alltefter vanor
och kynnen, orter och tider, men likväl vila
på en evig, mänsklig grund.
Dessa ideer, bilder, begrepp ta sedan fast
form och stanna kvar i ortnamnen, medan
de omständigheter, ur vilka namnen uppstått,
försvinna. Italiens fysiska utseende förändras.
Marken sträcker sig ut i havet; där det funnits
sjöar och träsk uppstå blommande fält;
ofantliga, djupa skogar lämna plats åt de av
människor plöjda åkrarna. Italiens folkstammar,
språk och besittningar skifta, lagarna ocb
religionerna förändras, vägarna ta annan
riktning, men ortnamnen fortplanta sig trots
dessa förändringar i sekel efter sekel, hos det
ena folket efter det andra, från ett språk till
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
