Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Eric Hallström och den färgrika vardagen. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arne Lindströ m
get och inne i bussen bildar flickornas
brokiga sommarklänningar ett nyckfullt,
praktfullt skimrande mönster. Och denna
buss på den västerbottniska
lappmarksvägen står inte stilla som ett tittskåp utan
glider verkligen fram genom det skiftande
landskapet. Det är sällan man ser rörelse
fångad så utan ansträngning, så
fullständigt obesvärat medan färgen strålar och
värmer och gör vardagen levande.
Överhuvud taget är det senare
norrlandsmåleriet av Erie Hallström ett måleri
fullt av rörelse, folkscener från bussar med
hemvändande bandyspelare, militärer och
bygdens folk, buss- och järnvägsstationer
—• den vita röken virvlar över Umeå
station med den gula bagagevagnen i
centrum — och doktorns mottagningsrum
hör ju också till sorten, en plats för passage
och korta uppehåll. Där finns det trista
kafeet i Edsele — från 1941 — med den gula
affischen på väggen, det gröna och vita
huset på andra sidan gatan, med de två
människorna vid bordet, alltsammans sett
med en poets öga och avklätt den ytliga
tristessen för att ge rum åt livet därbakom.
Och poesien blommar upp överallt vid
sidan av reportaget: målaren tänder sin
pipa i skymningen och den lilla lågan ger
liv åt den skumma interiören, medan vita
kor vallas hem därutanför under en
stormigt flammande himmel, en blå kavaj
hänger över stolskarmen i det förfärliga
hotellrummet med den gula tapeten och
dess blå klick i mönstringen och kallar
fram lyriken ur de fattiga tingen.
Nu kanske jag i någon mån överbetonar
Norrland i Erie Hallströms konst men
otvivelaktigt ger han här något av sin
mest intensiva upplevelse och
innerlighet. Ingenting annat i hans omfattande
æuvre kan jämföras därmed än de otaliga
bilderna i olja, tempera, gouache och
pastell från konstnärens hem och hemliv
— och pastellerna är kanske hans allra
starkaste sida —• dessa bilder från det
hallströmska hemmet med dess nio barn
i alla åldrar. Det är under den sista
perioden hemmet kommit att spela denna
stora roll i hans konst, men det
betyder inte att han stängt sig inne och
förlorat kontakten med världen omkring sig.
Det är bara naturligt att en målare som
haft så lätt att se motiv i allt, som alltid
velat berätta om vad han sett runt omkring
sig slutligen upptäckte vilken oändlig
rikedom av motiv hans eget hem gömde på.
Så har han blivit en modern genremålare
av mycket personligt snitt i dessa bilder
från hemmet med dess myller av barn i
färgglada kläder, med husliga scener
av-stor enkelhet och innerlighet och osökt
komik. I två stora pasteller har han
skildrat den utomordentligt viktiga förrättning
som heter påtagande av småflickornas
examensklänningar. I den ena står flickan
saligt hänryckt i sin vackra nya klänning
med röda blommor på en mjukt grön
botten medan modern koncentrerar sig på
något i flickryggen. Klänningens gröna ton
står utsökt vackert mot den dunkelröda
byrån i bakgrunden. I den andra pastellen
där en yngre upplaga får sin vita klänning
på svarar ett rött och ett ljusblått draperi i
förgrunden för den koloristiska effekten.
Det är mycket, mycket charmfullt. Den
roligaste saken i hela detta omfångsrika
hem-måleri är kanske •—• vid sidan av de
där klättrande röda och gula ungarna på
trappräcket vid scener från
morgontoaletten — den stora »Vårstädning» med
husmodern stående på en balkong mitt uppe
ibland kläder och sängbottnar och
gammalt skräp som följt med ut från
vindskontoret. Det finns mycket vacker färg i
denna duk, färg och innerligt, osökt
levande liv.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
