Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Eric Hallström och den färgrika vardagen. Av Arne Lindström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erie Hallström
ler tecken till att han skulle nöja sig med
sina hittillsvarande erövringar från den
mångskiftande verklighet som är honom
så kär o.ch vars färger han återgivit för
våra förtorkade ögon så att också vi
bliv-vit delaktiga av rytmen och rörelsen i
hans intensivt levande värld. Mognaden
finns där, behärskningen av
uttrycksmedlen, den medvetet personliga hållningen i
all den häftiga furia varmed verkligheten
uppleves och återges. Men inte stagnationen.
Ett intressant inslag i de sista årens
arbeten är de mycket omtalade motiven från
pingstmötena i Lappmarken med bland
annat Lewi Pethrus under frälsningsverket.
Erie Hallström själv vill helst se dem som
ett slags avslöjande, som ett slags kritik
och angrepp, men även om han haft det
uppsåtet har motiven ryckt honom med
sig så starkt att man snarare i dessa bilder
förnimmer själva hettan i den religiösa
extasen, den mystiska upplevelsen av Gud
i den skumma och folkuppfyllda kammaren.
Dessa tavlor borde i själva verket ha sin
plats i Tabernaklet och det är beklagligt
att pingstvännerna inte känt just detta
utan betraktat tavlorna som blasfemiska.
De är reportage i färg, sällsynt levande och
träffande och på sitt sätt gripande och
upplyftande.
»Restaurang Victoria» tillhör de nya
observationspunkterna: här sitter Erie
Hallström helt snällt vid bordet med händerna
till synes vilande i knäet, medan han i stället
är verksam med penna och papper. En
utsökt vacker sak i en mycket finstämd
färgskala hör hemma i denna motivkrets:
temperan »Hon som är med barn» daterad
1945. Det är en vacker flicka, men om
karlen vid hennes bord säger målaren att »det
syns att han är en knöl».
Yttrandet är betecknande och det visar
framåt mot en ny sida av Erie Hallströms
måleri. Det finns mycken mänsklighet i
hans bildkonst: små figurer kring de naivt
tecknade husen i hans första tavlor, de
Gamla koker skau. Oljemålning.
1945-
lekande barnen i de snabbt gjorda
annotationerna från hemmet, norrländska
skogskarlar och annat, men det har varit figurer
utan ansikten. Det är först på de sista åren
— för att inte säga det sista •— som han
börjat intressera sig för människorna som
karaktärer. Det är de gamla på
ålderdomshemmet i Rej myra som satt honom på
spåret, och han är nu i färd med att
uppleva ansikten, ögon, läppar med samma
intensitet som förut skogar, fjäll,
stadsgator och barnungar i brokiga klänningar
och bjärta tröjor. »Gamla kokerskan»
från 1945 är en vacker sak som måleri
men där finns också en inre skönhet i det
gamla slitna ansiktet som visar på nya
områden för Erie Hallströms livshungriga
konst. I tekniskt avseende medför
figurtavlorna en viss nyorientering, konturer
dyker upp i färgen som förut härskat
allena-rådande.
Det är ett väldigt verk Erie Hallström
redan har bakom sig vid 53 års ålder, och
det är inte på långt när färdigt. Den
överströmmande rika produktionen har väl inte
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
