Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk folklivsforskning. Av Gösta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Berg
de innehålla ett betydande material även ge
grundlinjerna för fortsatt forskning i olika
riktningar. Främst gällde dessa
heminredningen, möbelkulturen och det folkliga
dekorativa måleriet. Men i samband med sådana
brett anlagda bygdebeskrivningar som
Skultuna bruks historia (i, 1921, 2, 1935)
tvingades han till en nästan encyklopedisk
forskning också på näringslivets och teknologiens
områden. Genom omfattande resor till nära
nog varje del av vårt land och vida därutom
skaffade han sig en självsyn på de levande
kulturminnena och en egen kunskap om den
folkliga traditionen, som ingen fore honom
haft och helt säkert ingen av hans efterföljare
får tillfälle att erhålla.
Inspirerad av den samtida
kulturgeografiska forskningen (Sten De Geer, Helge
Nelson) kom Erixon redan tidigt att intressera
sig för de problem som sammanhänga med
Sveriges indelning i vissa naturliga
kulturprovinser och han har vid upprepade
tillfällen återkommit till dessa frågor. I detta
sammanhang förtjänar att erinras om den
intima beröringen även i övrigt mellan
geografisk och etnologisk forskning. Framför allt
har Åke Campbell i sina undersökningar
angående kulturlandskapet tangerat gränslinjen
mellan dessa båda vetenskapsgrenar.
Tidigare berörde dessa främst Skåne, där
Campbell på grundval av lantmäterihandlingar och
tradition sökte skildra ett flertal olika
kulturområden. Sedermera har han särskilt inriktat
sig på den »culture contact», som ännu i
levande livet kan studeras mellan lappar och
svenskar i Västerbottens lappmark. Samtidigt
ha geograferna själva framlagt flera
betydande undersökningar, som äro av synnerligen
stor vikt för folklivsforskningen och som
givit denna fruktbara impulser.
Under senare år ha frågorna om den
kartografiska fixeringen av de folkliga
kulturelementen alltmer kommit att dominera Erixons
intressen, ehuru hithörande arbeten ännu
endast i några fall blivit publicerade. En
framställning av detta slag tvingar på ett
välbehövligt sätt till inventering av vad som redan
insamlats och till en komplettering av
forskningsmaterialet. Redan däri ligger ett stort
värde. Åtskilligt torde också utan vidare
kunna utläsas av en företeelses geografiska
utbredning. Men karterandet får givetvis inte
bli självändamål och den tillhörande analysen
kräver ett ständigt hänsynstagande också
till de historiska faktorerna. Av annan hand
än Sigurd Erixons har redan utkommit en
framställning som sammanhänger med den
planerade Atlas över svensk folkkultur,
nämligen Campbells arbete Äldre svensk
brödkultur (1945).
Bland konsthistorikerna ha Gerda Boethius
och Erik Lundberg i mycket stor
utsträckning beaktat etnologiskt material och ha på
flera punkter givit värdefulla uppslag till
utforskning också av det folkliga
byggnadsskickets historia i vårt land. Även filologerna
ha alltmera ägnat uppmärksamhet även åt
sakliga förhållanden och många viktiga
framställningar ha lämnats från språkliga
utgångspunkter. Vill man nämna ett exempel, kan
hänvisas till Ivar Modéers värdefulla
forskningar beträffande gamla låneord särskilt inom
fisketerminologiens område (bland hans skrifter
märkes Den nordiska ryssjans ursprung och
ålder, 1939).
Under 1930-talet framlade Sigurd Erixon i
ett par uppmärksammade arbeten ett delvis
nytt etnologiskt forskningsprogram, som
framför allt tog sikte på en anpassning till tidens
modevetenskap sociologien. Såvitt man kan
förstå, avser han i första hand att fästa
uppmärksamheten på de nya och i många fall
banbrytande metoder som på
människostudiets område kommit till användning i de
anglosachsiska länderna och som tidigare
knappast blivit tillräckligt uppmärksammade
hos oss utanför specialisternas krets. Den
iakttagelsen att människan inte enbart eller ens i
första hand är en individ utan står i ett
ständigt och oupplösligt samband med familj,
arbetskamrater och kultbröder hade väl
gjorts tidigare, men forskningen hade i
huvudsak begränsat sig till de enklaste
samfundsbildningarna. Nu yrkas på en granskning
även av mera komplicerade förhållanden,
såsom arbetsfördelningen mellan könen,
yrkesgruppering och yrkesspecialisering o. s. v.
Därmed följer också, att etnologien inte kan
begränsa sig till bondebefolkningen eller
lantbefolkningen utan att även städerna
indragas i dess studieområde. Själv har Erixon
också dragit dessa konsekvenser och utsträckt
sina undersökningar att gälla även andra
befolkningsgrupper.
Ett speciellt krav som står i samband med
denna nyorientering går ut på att erhålla
mera exakta kvantitetsbestämningar också
för de företeelser, som endast kunna studeras i
levande tradition. Svårigheten att nå fram
till sådana för äldre tider är väl bekant från
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
