Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Filmkrönika. Av Yngve Kernell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngve K em ell
bland annat så vanvettigt påkostad, att
filmbolaget tycktes ha byggt upp en ny
jord och en ny himmel för ändamålet. Detta
är vad showfilmen har tillfört filmkonsten —
förutom färgen, som den förresten ofta har
behandlat tämligen okonstnärligt. Den har
infört verkligt fantasifulla scenarrangemang,
som annars bara brukar stå till buds för
Kalle Anka och hans missbildade släkt.
Utan tvivel har den seriösa filmkonsten
också mycket att lära av den tecknade
filmen, som nu tyvärr tycks ha förätit sig på
råttor, ankor och kaniner och inte längre
tillvaratar sina storartade möjligheter. I sin
senaste film, Saludos Amigos, har Walt Disney
tydligen själv känt, att han borde förnya sig,
och fördenskull har han tillsammans med
sina tecknare gjort en resa till Sydamerika.
Filmen är ett reportage av hans intryck, och
han låter sina tecknade figurer uppföra små
sketcher. Man hade hoppats att han i
Sydamerika skulle finna en ny typ, någon lustigt
karrikerad människa. Men det enda han
hittar är en papegoja, som han klär ut i byxor.
De som gör tecknade filmer tycks
överhuvudtaget inte kunna avbilda en människa
utan svans eller fågelnäbb. Det har berättats
att Walt Disney tänker göra ett besök i
Sverige. Måtte han nu inte bara sätta byxor på
någon av våra svenska älgar, utan göra en
film med det verkligt konstnärliga grepp, som
han har åstadkommit i sina lyckligare
stunder.
Det är inte alltför långsökt om man
påpekar, att det finns en hel del av de tecknade
filmernas anda i Poppes Pengar, fastän han
som de flesta komiker i hela världen står i
mycket stor tacksamhetsskuld till Chaplin.
Filmen har långa stunder prägel av balett,
en balett om guldets förbannelse, och man
konstaterar med glädje, att Poppes komik
har blivit mera meningsfylld än förr, Den
har fått en extra botten och en fantasifullhet,
som han bör utveckla.
En fantasifull film var också den danska
Åtta ackord. Egentligen är det en serie
kortfilmer samlad kring en grammofonplatta,
som blir bortgiven, såld, kvarglömd och
stulen och hos varje ägare medverkar i någon
dramatisk situation. Själva uppslaget känns
väl igen. En gång var det några pärlor och en
gång var det en frack, och detta bohag tjänar
endast som ursäkt för en kortfilmsdramatik,
som inte behöver någon ursäkt. Ett litet land
med små ekonomiska resurser borde lägga
an på en utsökt kortfilmsdramatik med
novellistiskt tillspetsad form.
Skulle man annars uttala några önskemål
för kommande säsongers filmer skulle det
vara, att de ibland finge litet av de tecknade
filmernas fantasifullhet, showfilmernas färg,
serverad med konstnärlig behärskning, och
de ryska filmernas djärvt stiliserade
människoskildring. Ett gott stycke på väg åt det
hållet kommer Henrik V, efter Shakespeares
krönikespel med den begåvade Olivier i
titelrollen. Om man tar bort de historiska
dräkterna, har den kanske ett visst tycke av
vanligt invasionsraffel, men dels är den en
sådan festlig film med sina plåtrustningar
och granna schabrak, och dels är den fyndigt
gjord, särskilt när den i inledningen visar
Shakespeares London och hans Globeteater
med publik och allt. På den enkla scenen
börjar dramat för att sedan sväva ut i ett
brokigt fantasilandskap med tjusigt tycke
av 1400-talsminiatyr, och för all del också
av teaterkuliss. Nog vore det stilvidrigt att
låta Shakespeare tala på vers i ett vanligt
bondlandskap. Stiliserad dramatik fordrar
enligt mitt förmenande en stiliserad
infattning. Det behöver faktiskt inte vara som i
svensk film, där man i sin strävan efter realism
i bästa fall tycks klippa alla landskap ur
Turistföreningens årsskrift. Naturligtvis är
det också farligt att klippa dem ur
teaterkulisser, men i det här speciella fallet ger
det en skön atmosfär av shakespeareskt
teaterdamm. Säkert är, i varje fall, att
filmkameran blir en tråkmåns, om den inte ibland
får hjälp i att måla landskap. Många av oss
känner, att den redan har sett allt av
tillvarons ytligare verklighet. Om man nu vill öppna
nya perspektiv, är en utväg att tillgripa
stilisering. Om denna verkligen är buren av
levande konstnärlig inspiration, kan den åt
filmkonsten skänka ett ännu intensivare liv och
tränga till en djupare verklighet än vad som
i allmänhet är möjligt för en rent realistisk
berättarkonst.
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
