- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
306

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kring ett emigrantporträtt i Nationalmuseum. Av Carl-Gustaf Thomasson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C arl-Gustaf Thomasson

och akademiska avhandling från 1928 om
Per Krafft den yngre äro omdömena
självfallet mera avvägda och nyanserade än i
Levertins korta omnämnande nästan trettio
år tidigare. Men även Uggla kommer i stort
sett till samma resultat i fråga om Kraffts
ungdomsarbeten som Levertin, även om
han till följd av bland annat ett mera
ingående studium har förståelse också för
Kraffts senare produktion, efter den långa
utrikesvistelsen 1796—1805. Han
karakteriserar sålunda den 19-årige konstnärens
duk av Desprez som »hans livs storverk»
och är mycket uppskattande även om
Kraffts övriga porträtt omedelbart före
utlandsresan. Att Desprezduken är något
unikt i vår konsthistoria liksom Kraffts
andra porträtt vid denna tid representera
något av det bästa av det slutande
1700-talets svenska konst, därom kan endast en
mening råda alldeles oavsett jämförelser
med konstnärens senare alster.

1795, då Krafft var 18 år gammal, ännu
inte avslutat sina studier vid Målare- och
Bildhuggareakademien och hade att vänta
minst ett år, innan han kunde starta sin
utlandsresa, fullbordade han bland annat
porträttet av den franske emigranten och
exministern chevalier eller comte de
Saint-Priest. Vid ett besök på Nationalmuseum i
början av 1945 frapperades jag över
magnificensen hos detta verk av en tonåring. Det
hängde då i den till tre fjärdedelar
evakuerade svenska 1700-talssalen men har i
fredliga tider, enligt vad som godhetsfullt
upplystes mig av intendenten dr Axel
Sjöblom, haft sin plats i de svenska kabinetten
på nordöstra sidan (N. M. 2179).

Kraffts bild av Saint-Priest är som sagt
en magnifik sak, som genast röjer
konstnärens intuitiva blick för
personkarakteristik. Detta gäller inte bara alnetsdragen
utan även accessoarerna, ja, hela
atmosfären över målningen. Bilderna av Desprez,
Saint-Priest och makarna Hebbe på Östanå
formligen lysa av ungdomlig skaparkraft

och upptäckarglädje trots den akademiskt
dämpade färgskalan. Saint-Priestduken står
väl inte i samma höga klass konstnärligt
som bilden av Desprez men är lika fullt
briljant, inte minst som typskildring. Det
på en gång myndigt tillknäppta och
välvilligt avvaktande ansiktsuttrycket hos den
60-årige landsflyktige grandseigneuren är
återgivet med en brio som avväpnar. Hans
eleganta skickelse med de manligt vackra,
intelligenta dragen, det tillbakastrukna,
lätt fladdrande gråvita håret, det
omsorgsfullt knutna vita spetskråset mot den mörka
fracken med den höga kragen,
Ludvigsordens röda band i knapphålet och
Andreasordens briljanterade kraschan — minutiöst
men ypperligt målad — på vänstra sidan
av bröstet •— allt ger belägg för deri unge
konstnärens medfödda begåvning för
porträttmåleri. I bilden av Saint-Priest har
man, i motsats till vad Levertin antytt •—•
»Grefve de Saint-Priest, emigranten, som
ingenting lärt och ingenting glömt» — en
högst värdig och remarkabel representant
för 1’ancien régime livslevande framför sig.
Den gustavianskt skolade, brådmogne
konstnären hävdar enbart med detta
porträtt på ett lysande sätt en döende epoks
liksom sin egen familjs stolta konstnärliga
traditioner.

Om likheten, pregnansen i Kraffts
återgivande av modellens drag kan man
intressant nog döma genom en jämförelse
med ett senare porträtt av Saint-Priest.
En reproduktion av detta sistnämnda, som
tyvärr ej alls specificeras, finns som
för-sättsplansch i andra delen av Saint-Priests
först 1929 publicerade memoarer. Han
saknar på detta uppenbarligen tänder i
överkäken, och även andra ålderstecken
framträda tydligt (han blev 86 år gammal). Men
överensstämmelsen med Kraffts cirka tjugo
år äldre porträtt är trots dessa helt naturliga
förändringar påfallande. Till och med
detaljerna i modellens klädsel äro nästan
exakt desamma. Restaurationens herrmo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free