Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kring ett emigrantporträtt i Nationalmuseum. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl-Gustaf Thomasson
rojalistiskt korståg mot det revolutionära
Frankrike. Av Saint-Priests memoarer
framgår emellertid tydligt (2:103—106, 132),
att så ej varit fallet, och deras redan i och
för sig fullt övertygande framställning av
rent faktiska förhållanden verifieras av
diverse notiser i Hedvig Elisabeth
Charlottas dagbok (3:336 ff.).
Saint-Priest befann sig i själva verket
mycket långt från både Aachen och Spa,
när den svenske konungen var där. Sedan
Saint-Priest nämligen i slutet av maj detta
år, 1791, via Boulogne-sur-Mer lyckats
komma över till London, där hans hustru
ett par månader tidigare installerats,
uppehöll han sig dels i England, dels i Norge och
Sverige samt på resor mellan dessa tre
länder — just under den tid, då Gustaf III
var i Aachen och Spa. Efter åtta dagars
vistelse i Stockholm och innan kungen
kommit hem i början av augusti var
Saint-Priest redan på väg till sin längtans mål,
S:t Petersburg och Rysslands härskarinna
Catharina II. Han återkom inte från denna
resa, som även utsträcktes över Warszawa,
Dresden, Berlin och Köpenhamn, förrän i
december. Då först —• kanske inte förrän i
början av 1792 — träffade han i Stockholm
Gustaf III.
För övrigt bör man nog inte alltför
mycket uppehålla sig vid de diskussioner, som
fördes mellan Gustaf III och Saint-Priest
om en väpnad intervention mot det
revolutionära Frankrike. Kungens projekt hunno
aldrig över det förberedande stadiet, och
vi veta egentligen mycket litet om vad han
innerst hade för syften. Dessutom hade
han inte så långt kvar att leva. Säkert är
däremot, att Saint-Priest för sin del redan
under sitt första besök i Petersburg — det
varade nära tre månader — tog mycket
starkt intryck av Catharinas inställning till
interventionspolitiken. Och den var ytterst
komplicerad. Han blev emellertid
kejsarinnans handgångne man. Hon hade haft god
hjälp av honom under hans ambassadörstid
i Konstantinopel, särskilt i fråga om den
etappvis skeende ryska annexionen av
Krim i slutet av 1770- och början av
1780-talen. Saint-Priest var andreasriddare med
briljanter sedan 1779. Ryssland blev nu för
lång tid framåt den fasta punkten i hans
och hans familjs tillvaro. Hädanefter
betraktade han avgjort såväl
kontrarevolutionen som Gustaf III med kejsarinnans
kallt skeptiska ögon.
Emellertid stannade Saint-Priest kvar i
Sverige ända till slutet av 1795, som redan
nämnts i samband med Kraffts porträtt av
honom detta år. Avresan då föranleddes
dels av »Ludvig XVILs» påstådda död den
8 juni 1795, dels av en del intriger, som
Saint-Priest och hans fru engagerat sig för
i samband med planerna på att gifta bort
Gustaf IV Adolf. Att de gingo Catharinas
ärenden har redan nämnts. Det var i dylika
sammanhang som madame och comte de
Saint-Priest kommo på förtrolig fot med
den friherrinna Rålamb, till vilken som
nämnts Saint-Priest före sin avresa troligen
skänkte den unge Kraffts strålande duk.
Redan som fröken von Düben och
hertiginnan Charlottas hovdam synes den
blivande friherrinnan Ulrica Eleon. Rålamb
ha varit känd för både skönhet och
företagsamhet. Arvid Stålhane meddelade
nyligen i ett sammanhang, att självaste
Bellman från sitt gäldfängelse uppvaktade den
sköna med en trestrof ig bröllopsdikt, då
hon den 18 maj 1794 förenade sina öden
med hovstallmästaren friherre Clas Rålamb.
Sedan sålunda »Ludvig XVII»
dödför-klarats och den tjocke och maklige greven
av Provence blivit Ludvig XVIII, fick
Saint-Priest kallelse att inställa sig vid
hans ambulerande hov. 1797 anförtroddes
honom den landsflyktige konungens
korrespondens, men han lämnade sin post
redan mot slutet av 1800, förebärande
åldersskäl. Dessförinnan hade han, 1797,
gjort en kort visit i Sverige, varvid han
och hans fru fingo bevittna högtidligheterna
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
