Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kring ett emigrantporträtt i Nationalmuseum. Av Carl-Gustaf Thomasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring ett emigrantporträtt i Nationalmuseum
vid Gustaf IV Adolfs förmälning med
Fredrika av Baden ■— en pinsam
påminnelse om deras trots alla ansträngningar
resultatlösa intriger till förmån för
storfurstinnan Aleksandra.
1801 på sommaren slogo sig makarna
Saint-Priest definitivt ned i Sverige. Den
vanligen välunderrättade
ceremonimästaren Leonhard von Hausswolff uppger, att
de åtminstone mot slutet av sin vistelse i
Stockholm bodde »i Uhrs hus vid s. k.
Lappen på västra sidan av Clara kyrka,
kvarteret Uggleborg», och enligt
memoarförfattaren R. F. Hochschild ägde grevinnan
ett sommarställe vid namn Ropsten, som
även maken nämner i sina memoarer; han
talar sig varm över deras vackra »cottage
du lac Malar» liksom över den svenska
sommaren över huvud.
När Ryssland vårvintern 1808 angrep
Finland ansåg Saint-Priest sin heder fordra
att han lämnade det land, där han trots sin
ryska orientering, som ju inte var okänd
i Sverige, åtnjutit så mycken gästfrihet och
vänskap. Madame de Saint-Priest (1752—
1807) var då död. Hon var syster till
Österrikes minister i Stockholm 1789—95 greve
Carl Ludolf, vilket varit en bidragande
orsak till att makarna från början vände
sina blickar mot Sverige under den
ofrivilliga exilen. Den 73-årige änklingen hade
nu intet annat val än att åter ge sig ut på
Gustaf III 1792. Gouache av
Niclas Lafrensen d. y. Sannolikt den
sista bilden av konungen i livet.
Pastell kabinett et, Nationalmuseum.
resor för att finna en fristad. I Ryssland
ville han av olika skäl icke uppehålla sig,
främst av hänsyn till två söners karriär
där. Napoleons hat mot de aktiva
bourbonanhängarna gjorde också, att han ej längre
fick ro någonstädes. Först efter 1814 kunde
han återvända till Frankrike, efter 23 års
landsflykt.
311
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
