- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtiofemte årgången. 1946 /
319

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Berättelse om ett palats (Ur »Återseende med Leningrad»). Av Konstantin Fedin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Berättelse om ett -palats

Subovflygeln som vetter åt parken. Från
fönstren såg man en vit marmorfontän,
en grupp underbara, måleriskt färggranna
träd, gamla tuktade syrenbuskage och små
lustiga gångstigar, slingrande över
gräsmattorna. Jag tyckte att det saknades
blommor i denna stilla vrå, och jag beslöt
sätta ut en låda luktärter och petunia
på balkongen. En av palatsvakterna, en
sträng kvinna, ogillade mitt tilltag.

— Ni får ta bort lådan, sade hon, den
skämmer fasaden. Det finns ingen låda
på den andra balkongen ser ni väl. Det blir
osymmetriskt och stör de arkitektoniska
linjernas harmoni.

Hon hade rätt i själva verket, fast det
ju inte alls var tal om palatsets
huvud-fasad och endast ett mycket strängt öga
skulle kunnat finna något att anmärka på
i den för helhetsintrycket främmande
detaljen. Men när blommorna väl hade slagit
ut, tyckte jag det var synd att ta bort
lådan, och även vakten hade försonat sig
med den, väl antagligen därför, att
blommor ha en sådan stark övertygelseförmåga,
de är på sin plats även där man inte har
väntat sig att finna dem.

Tsarskoj e Selos parker är skapade som
för att lära människan böja sig för naturen,
som här, på denna lätt överskådade plats
och hjälpt av konstnärliga händer, lägger
sina mest betagande egenskaper i dagen.
Den som vandrat i dessa alleer en dag om
hösten, då dammarna från sina glasklara,
orörliga ytor som i berusning återkastar
all världens färger medan de första
lönnlöven ligger nedfallna på kanalernas broar,
den skall alltid minnas den dagen som sitt
livs lyckligaste. Jag hade många sådana
dagar, jag samlade på dem som den girige
samlar skatter, och i mitt minne skall evigt
kvarleva slottskapellets gyllenröda
kupoler, glittrande i solnedgångens timme, och
de i denna samma timme som av rödaste
guld övergjutna höstliga parkerna.

Om nätterna, när de tvåhundraåriga

lindarna från Katarinatiden kastade sina
svarta skuggor i alleerna, och den liksom
stelnade parken i orörlighet tävlade med
palatsens museer, tycktes det mig som om
byggnadernas sten och statyernas marmor
var oupplösligt förenade med alleernas
bälten, och som en sömngångare strövade
jag omkring och fann tystnaden ljuvare
än alla jordiska ljud.

Allt här var mättat av historia, dess
vingslag kunde tydligt förnimmas, och då
man plötsligt bakom träden fick syn på en
obelisk eller en kolonn ljöd i ens öra
Pusjkins levande stämma, så oskiljaktigt
förbunden med Tsarskoj e Selo:

Där sitta hjältars vålnader

Invid kolonner, helgade åt dem . . .

Om dessa hjälte vålnader hade jag ofta
samspråkat med min granne, kompositören
Popov, medan vi strövade omkring i
parkerna. Då man om natten kom förbi
den låga Halvrundeln och närmade sig
palatsgrindarnas förgyllda spetsverk, hörde
man pianomusik. Om Popov inte
komponerade, så brukade han spela klassiker,
och hans fingrars lätta anslag förflyttade
mig snabbt tillbaka till det elementära,
det som en gång föddes i förfluten tid, och
som skall evigt leva i framtiden.

Halva utrymmet i det lilla rummet
upptogs av flygeln, och i rummet nästintill,
som var lika litet, fanns ännu en flygel —
även kompositörens hustru var pianist.
Väggen mellan rummen var spänd med en
mjuk beklädnad, så att de musicerande
inte skulle störa varandra för mycket.
Utanför det franska fönstret utbredde sig
slottsplatsen, och i bakgrunden sträckte
sig, trehundra meter i längd, palatset med
sina kolonner och under deras tyngd
böjda atlanter, allt i rikaste
ornamentering och prytt med namnchiffer •—
Rastrellis praktfullt festliga och glada
skapelse. Musiken förklarade liksom dess
tillblivelse, vävdes samman med dess

319

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:10:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1946/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free