Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Berättelse om ett palats (Ur »Återseende med Leningrad»). Av Konstantin Fedin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstantin F ed in
stensymfoni, levde med den i besläktad
gemenskap.
Sedan vi övergivit flygeln brukade vi
ströva omkring, och samtalet rörde sig då
om de tankar musiken väckt.
En gång blev vi länge stående vid
slottskapellets flygel under ett stort träd, som
sträckte en rak, kraftig gren in över
Halv-rundelns låga tak, och i trädets skugga
talade vi om rysk och tysk musik, om det
gemensamma och divergerande i kulturen,
om det som är enhetligt och skiljaktigt i
de stora, mänskliga målen. Jag minns hur
där i stillheten nämndes Michail Glinkas
namn, Musorgskijs, Skrjabins, Johann
Sebastian Bachs, Joseph Haydns, vilkas
klassiska gestaltning ej står Beethovens
och Mozarts efter. Det var ett skönt
samtal, inspirerat av konstens stad, musernas
stad — Pusjkin . . .
Och nu var denna stad sedan två år i
tyskarnas våld. Och jag vandrade över
mark som bränts av eld och blod, vandrade
i musernas stad för att se, hur dess
kortvariga makthavande handskats med den.
Allt, som funnits förvarat under
palatsets väldiga tak, var försvunnet. Försvunnet
var också själva taket. Murarna med sina
trehundra meters längdsträckning liknade
en gigantisk, maskstungen gammal kista
utan lock, innehållande spillrorna av
utsmyckningar, golv och tak, av elden
kol-nade till skrothögar. Inte ett spår av
tavlor och möbler, inte ett spår av de
hundratals speglarna och girandolerna, av de
tusentals ornamenteringarna och dekorerna
i marmor, silver, fajans och förgyllda
tak-gesimser. Allt vad tyskarna hunnit föra
bort, hade de fört bort. Allt vad de inte
hunnit — hade överlämnats åt yxan.
Fragment av gobelänger på murstycken som
förblivit hela, och bitar av bronsbeslag på
lösryckta dörrar och fönster endast
bekräftade, att ödeläggelsen gått fram total,
och att ett evigt minnesmärke här rests
över tysk skam. Och som enkom för att
låta världen se, att här hade tjuvar
huserat, stå de förr så glittrande kupolerna och
korsen på slottskapellets flygel nu dystert
svarta: förgyllningen har skalats av dem,
sorgfälligt och lystet.
Jag började gå runt palatset, gick där
länge och betraktade dess dödliga sår.
Genom gapande fönsteröppningar såg jag
in i Subovflygelns rum, där jag bott för
vad som tycktes en evighet sedan.
Upptornade mängder av förvridna spillror
sträckte sig mot himlen som ropande efter
vedergällning. Och plötsligt fick jag syn på
blomsterlådan på balkongen. Mörknad av
tiden hängde den där på sin ganda plats.
Explosionerna, skalven, elden som i raseri
dånat fram genom palatset hade inte rört
den, den hade blivit kvar där orörd. Jag
mindes livligt den klandrande rösten:
—- Ni får ta bort lådan. Den skämmer
fasaden. På den andra balkongen finns
det ingen låda. Det blir osymmetriskt.
Nej, på den andra balkongen fanns det,
som förut, ingen låda. Till denna brist på
symmetri, ehuru föga märkbar, bar jag
skulden, och kanhända hade jag på sin
tid bort lyda den stränga palatsvakten.
Det kändes underligt nu, att den värdelösa
lådan var det enda föremålet i palatset
som blivit oskatt kvar efter tyskarna. Med
bitter förundran häröver fortsatte jag min
rundvandring.
Likt en krökt skelettarm omgav den
ödelagda Halvrundeln alltjämt slottsplatsen.
Solen lyste på snödrivor där det förr hade
funnits rum och korridorer. Se, hur
stenhögar och takkonstruktioner av järn,
varifrån den fria vinden sopat undan snön,
ligger nerstörtade i den låda som
byggnaden är. Här hade jag lyssnat till musik,
medan jag genom fönstret betraktat
slottsfasadens stelnade ljusdunkel, härifrån var
det vi begivit oss ut på våra strövtåg i
parkernas alleer, jag och min granne
kompositören.
Jag vände mig om, och genom de sön-
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
