Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från kungamördare till skandinavist. En utvecklingslinje i C. F. Ehrensvärd-Gyllembourgs liv efter landsförvisningen. Av Bruno Lesch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från kungamördare
till skandinavist
gan, som skall återges i det följande, säger
han en annan gång: »Jag vill intet afgöra om
konungar äro öfverflödiga varelser, hvad
jag vet är at allmagten i sin vrede gaf oss
dem.» Till slut medger han dock, att hans
republikanism icke utesluter kungariken,
»tyde kunna äfven i nödfall med goda Lagar
utgöra Republiker. Men det är som bland
de blinda är den enögde bäst» (23/3 93).
Ett brydsamt ämne utgjorde naturligtvis
»de horreurer, som sölat Frankrike». Dem
vill Gyllembourg alls inte försvara, men
han håller före, »at af tillstötte
omständigheter de icke kunnat undvikas» och synes finna
tröst i medvetandet om revolutionens höga
syften: »Från den grad af depravation,
hvaruti konungariket Frankriket var, till den höjd
af borgerlig sällhet, hvartill fransyska
Republiken syftar, är icke et steg» (12/6 93). Trots
allt synas »horreurerna» även verkat på
Gyllembourg, eftersom han dock icke i den
franska republiken såg idealet. Rosenstein
hade nämligen förklarat sig känna endast »2
rätt lyckliga nationer, Engelsmänner och
Sveitsare», och detta gav vår kungamördare
anledning att för sin del deklarera »blott en:
Americanerna», varvid han, såsom vi finna,
ej behövde frångå sin republikanska
ståndpunkt (9/2 93).
Av ett senare brev framgår dock, att det
ej var det monarkiska statsskicket utan
snarare den gammaldags ståndsförfattningen
som hindrade Gyllembourg att i engelsmännen
se en lycklig nation. Han vidgår för egen del
en ursprunglig förståelse för engelska
förhållanden, men säger sig vida föredraga det
franska jämlikhetssystemet.
Innan jag närmare granskade det Engelska
Regeringssättet — heter det sålunda den 23 mars 1793 —
trodde jag som många andra at det skulle vara
lämpe-ligt för Sverige, och en gång möjeligt at där införas.
Men i et tidehvarf då företrädesrättigheter nästan
anses lika med brott, tror jag om någon ändring kan
äga rum at det bör införas som mäst lämpar sig till
tidehvarfvet. Afvände Gud från alla land de olyckor
som skakat och skaka Frankrike; saken de försvara
är och blir dock god, den skall vinna sluteligen; men
guldet skall passera elden innan det får något
gångbart värde. I detta ögnablick då fransoserna tyckes
hafva undervigt och alt ser förtvifladt ut i Frankrike,
har jämlikhets systemet fått många flere ovänner,
men den (!) är en af mina grundpelare för min politiska
Religion, och jag tror at näppeligen något annat kan
återbringa stadigt lugn och enighet i Sverige. Som
naturen är fullkomligast (och så fullkomlig at vi aldrig
kunna aldeles likna den) så är det som närmast närmar
sig till den, äfven närmast till fullkomligheten.
Adelskap, i synnerhet ärftligt är ju aldeles orimligt! Måtte
då den dagen snart upklarna då man behöver upslå
Carl Fredrik Ehrensvärd. Efter ett
miniatyrporträtt.
häfderna för at få något begrepp om så onaturliga
saker! I så sälla dagar, huru mycket ondt skall icke
härmed från jorden försvinna! 1789 års Riksdag insåg
jag tydeligen dårskapen såväl af adelskap som
Sveriges Constitution, jag ifrar nästan lika emot I72i(!)
och 1772 års Regerings former som mot Säkerhets
Acten af 1789. Ingendera kan frälsa Sverige från de
häftigaste skakningar, minst en gång i hvarje
mansålder ...
Ett särskilt värde får detta uttalande
genom den direkta hänvisningen till svenska
förhållanden. Det kompletterar på ett
lyckligt sätt den antydan om de svenska
radikalernas övergång från en angloman till en
franskpåverkad ståndpunkt, som ingår i
den ofta nämnda självbiografiska
framställningen. För övrigt ge de anförda
brevutdragen vid handen, att det var en i politiska
frågor synnerligen avancerad krets våra
kungamördare tillhörde; deras ideal var ej
blott republiken utan även det på
jämlikhetssystemet grundade samhället, som väl i
allmänhet ej kunde räkna på sympatier inom
den svenska aristokratien.
Att det ej var av ideologiska skäl
Gyllembourgs franska planer kommo att
skrinläggas, torde också stå klart. Snarare hänger
det så ihop, att det löfte om en officersplats
han trodde sig äga tedde sig osäkrare efter
kungadömets fall, liksom väl hoppet om
krigarära —- som lyser upp avskedshälsningen
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
